- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
197

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han har blifvit alagen for min skuH, (och. stora, klara tårar föllo
ner for kinderna) — och inte går jag ifrån honom förrän han ar
död — då kommer jag om jag får — får jag det, Jon?

— Hm, jaså, sade Jon och kände i sin själ, liksom der sutit
en magnet derinne, som drog den der gossen ditin; hm, jaså, jo,
ser du — det får du — blif du qvar hos gubben, sköt honom,
som han gjort med mig — jaEa, du skulle precist fä veta hvar
jag bor, — du kan fä följa med några af mina kamrater, som gå
hem i vår — då är det väl slut — är dtl nöjd med detP

— Ja, Gud välsigne er, käre Jon, ni skall inte ångra det ni gjort.

— ih nej, det ser jag nog.

— Men, återtog gossen, säg nu inte Sigurd att’han är skul»
den, då ligger han bara och funderar på det och bekymrar sig
onödigtvis.

— ih nej, var inte rädd.

Med ett gladt smålöjé trädde Jon in i stugan och bort till
sängen. Pojken har rätt, han har inga kläder att göra en sådan
vinterfärd, han vill komma på våren i stället och då kan han följa
med några kamrater.

— Hm, det kunde du ha sagt rent ut, Gustaf, mumlade
gubben, hvarför skulle du smyga med det och dra Jon Spik ut i
förstugan, öppet och ärligt skall man tala ut, det far man bäst med.

— Åh, det skall ni inte bli ond öfver, käre Siggert, han
ville tala litet vid far sin, ha, ha, ha, jag skall det väl bli.

— Ja, jag hoppas och tror det, Gudskelof, yttrade Sigurd.

— Hör nu på, Siggert, då han inte kan följa med, så skall
han ha liksom ett litet märke efter mig, återtog Jon, efter en stunds
tystnad, och drog fram ett dalur ur sin påse; ser han, här är en
klocka och den hänger jag upp här — ut, pojke, efter en tegelsten
eller annat litet lod — se på, der står Jon S. Jonsson, Mora, —
vet han, Siggert, det kan allt roa honom, der han ligger, om han
ser hvad tiden lider. Han har ju ingen klocka?

Detta var händelsen, ty pinchbacksuret hade måst säljas
längesedan.

— Döden kommer nog ändå, sade Sigurd.

— Åh ja, det är väl sannt det, men om han har klockan der,
så tänker han på mig i sina sista dagar — vi hänga opp henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free