Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i brödraringen, och snart derefter gaf Wimmerkant hela lärdomen
på båten, helst som det «slog slint» i examen, då en af
examina-toreme berättade honom, att han kunde taga sig tid att läsa något
bättre till en annan termin, med ett ord, att han blifvit differerad.
«Jag ger dem fan», sade han till sina vänner, «det här duger
inte; jag blir bokhållare hos far min och låter dessa latinska
krukor sitta der de sitta», och dermed for han sin väg och gick in
i sin fars handel.
Ehrnfried deremot blef qvar och blef magister, blef docens i
filosofien och slutligen professor vid universitetet
Han hade redan länge bland kamraterna blifvit kallad crpoeten»,
ty han skref ganska bra vers, och i allmänhet hade hans språk ett
eget välljud och hans idéer en friskhet och saftrikhet, som förrådde,
att de uppsprungit ur en fruktbärande jordmån; men på samma
gång hade han själsrikedomens vanliga fel, att förgylla allt med
guldet ur sin egen själ, att adla allt genom sitt eget hjertas adel,
att, med ett ord, bygga sig en verld, helt olika och alldeles
isolerad från den verkliga, och att döma falskt om så väl personer
som händelser. Han fann i lifvets prosa alltid rytm och takt och
ansåg det för poesi; huru han än skulle sammantvinga de spridda
satserna af menniskolifvets rondo, visste han alltid att bringa det i
harmoni Han var nemligen en menniska, som såg allting i stor
skala och som stod utom verlden, då deremot andra anse sig som
medelpunkten deri; allt var derföre honom nära, ty han öfversåg
allt, men också kände han ej hvad sjelfriskhet ville säga; egoismen
är prosans stamfader.
Jonsson, bondsonen Jonsson, den passive deltagaren i
student-lifvet, gick igenom seminarium, tog utexamen med heder och reste
till sitt stift, der han lät prestviga sig och fick missiv.
De fyra voro således skiljda, voro utkastade i den vida
verlden, liksom olikartade frön, hvilka uppväxa till olikartade växter
och blomma vid olika tider.
Många år derefter företog Ehrnfried en resa genom Sverige;
han hade sammanspart så mycket penningar, var ungkarl och reste
blott för sitt nöje och för att bese vårt sköna fädernesland.
Det var en vacker sommarmorgon, då han for förbi, Snytterby
kyrka. Der låg komministergården, en liten samling af rödmålade
hus, ej långt från kyrkan, som, gammal och grå, stod der som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
