Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, kerr Fänger», yttrade Hedda och reste sig upp, «det
fir just for er det ej passar sig.»
•Jaså, kanske for Thorsson?» frågade Adolf och lade
armarne i kors.
•Herr Fänger I ett sådant ord hade jag’ ej väntat af er», sade
Hedda och ville gå.
•Stanna, flicka! du skall inte bli ond, fastän det klar dig ratt
bra; åh nej, se hur den lilla läppen blir större; men blif inte ond;
jag säger ingenting annat, än att Thorsson, som är mormors
favorit, möjligen har särskildt privilegium att smeka hennes
fosterdotter, nemligen af gumman; på dig har jag ej tvekat.»
«Ni vill således såra mig», hviskade flickan, <aii gäckas med
gamla mormor; vet ni, derigenom sticker ni* genom min själ. L&t
bli det der, herr Adolf. Jag ville så gerna hålla af er som förr;
var snäll och god och glad som förr,. tala om för mig edra
tankar, som ni gjorde förr; men säg ingenting om gamla mormor
och tala ej om att ni håller af mig; det är godt och väl, men det
passar sig inte, det är inte rätt att tala så med en fullväxt flicka.»
Adolfs slappa sinne vaknade något af denna bön, som
flickan hviskade med sänkta ögon och med tårar mellan de långa
ögonhåren.
«Låt oss vara barn igen», fortfor hon bedjande, «men ett par
visa barn, sådana, som Guds englar äro.»
«Ja, Hedda, Gud gifve jag kunde det», sade Adolf, hvars själ
for några ögonblick återfick sin förra ställning. «Gud gifve jag
kunde det. Hör på, Hedda», tilläde han, *jag känner på mig att
jag ej längre är barn.»
Hedda smålog.
«Nå, hvad gör det, herr Adolf; man kan ju inte alltid vara
barn.»
«Sätt dig, Hedda, jag vill säga dig något», återtog Adolf.
«Hör dn! jag ville så gerna vara som förr; men det är ej möjligt,
jag kan det inte. Vet du, det förefaller mig, liksom min själ förr
var en ren spegelblänk källa, som ej grumlades af något, utan
stod lugn och i jemnvigt; källan är ännu densamma, men der har
kommit en ödla i vattnet, och då det klarnar och grumlet faller
ner, slår hon till med svansen och jagar opp bottensatsen. Så
ögonblickligt går ombytet. Ja, Heddal jag har ofta sett, att källan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
