Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Du kom således från denna verlden, utan att offra» tmder
guillotinen», sade hon ändtligen; «ja, herre I jag vill resa, blott
barnet får ro i grafven; hvad är ert namn ?»
«Baron Stålsköld», svarade denne, som icke var någon annan
än fadren till den siste fideikoramissarien på Helleby, en gubbe,
som nästan hela sin lefnad var på resor* «Jag har hustru och
barn der hemma», tillade han, «ni skall bli en medlem af vår
familj; lyckan skall åter blomstra upp for er.»
«Skall honP» frågade fru de Ferron och skakade på hufvudet,
under ett smärtsamt leende.
Åtta dagar derefter var baronen på resan till hemmet, i
sällskap med den arma enkan; ett miniaturporträtt af sin man och
en hårlock af sitt barn var det enda, hon förde med sig, och så
kom ma bonne till Helleby.
((Men det var väl svårt för frun», frågade komministerskan,
sedan hon hört denna berättelse, «det var väl stårt att lära sig
svenskan i början? frun tyckte väl att det var underligt här i
Sverige och kallt se*n?»
På detta sätt afsvalade alltid fru Åkerlind, visserligen utan att
veta det, men likväl säkert, sin väns söderländska hetta, och den
djupa känsla, som. genomfor henne, då hon berättade sina Öden.
Så lefde de begge gummorna förnöjda tillsammans; ma bonne
i sitt (dilla Trianon», den lilla förstugukammaren med sina
blom-sterkrukör och sin lilla spegel, och pastorskan i sitt lilla Witomta,
på andra sidan förstugan, der till och med salig Åkerlinds
bokskåp stod qvar med sina böcker, som regelmässigt hvarje lördag
afdammades, och silfverskåpet, tomt på silfver, i motsvarande vrån.
När dagens sysslor voro slutade, gick pastorskan hvad hon kallade
«midtöfver», det vill säga, midt öfver den lilla förstugan, in till
ma bonne, som mest sysselsatte sig med läsning i några franska
böcker, som hon läst hundrade gånger förut, men som hon aldrig
tröttnade att läsa om. Då tittade alltid den goda pastorskan
forsigtigt in genom dörren, ty hon bemötte ma bonne med en
blandning af kärlek och vördnad — helt säkert vördnad för olyckan —,
och frågade:
«Får man lof stiga inP»
Då slog ma bonne upp sina ögon, smålog förbindligt, tillslöt
boken och sade suckande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
