Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\u
som han är fattig och den rike lycklig i samma män som han är
rik: och likväl är denna falska måttstock den vanliga; men den
fattige har mängen njutning, som den rike aldrig har. Låtom oss
ej säga att den är liten, om den äfven rör sig omkring en
småsak, ty det är med glädjen som med en trissa, med hvilken barnet
leker: ju mindre den är, desto större hastighet kan den fä, då
déremot den svänger långsammare ju större periferien är. Det är
ej storleken af glädjen, ej vidden af våra nöjen, som utgör våra
fröjder. Och i detta fall är den fattige lyckligare än den rike och
mäktige. Hvaije småsak gläder barnet och den arme, men hvilka
massor af sällhet behöfvas ej för att glädja den gamle och den
som eger allt.
Mamsell Åkerlind fann sanningen af denna sats. Hon, som
så flitigt sytt och arbetat för att samla en liten sparpenning,
som så ofta gladt sig, då hon förtjenat en liten summa, fann
numera intet nöje i arbetet, emedan det ej gaf någon belöning
som hon efterlängtade. Hennes små behof fylldes utan arbete —
och hon hade förlorat mycket; ty då vi icke finna glädje i
arbetet, hvar finna vi den då?
Majorskan Ankarklo drog sig tillbaka i samma ögonblick hon
fann sig öfverflödig; hon hade njutit så mycket af sin väns glädje,
då hon gaf henne en liten gåfva, det var hennes tröst i
rikedomen, att glädja andra dermed. Men nu kunde hon ej mera ha
denna tröst; rikedomen skiljde Lotta ifrån henne, gjorde för henne
omöjligt att visa sig tacksam och få tacksamhet tillbaka; med ett
ord: majorskan drog sig tillbaka, blef kallare, och Lotta, som ej
insåg att deras vänskap hade fått sin bane genom guldet, fann
majorskan underlig och drog sig å sin sida äfven tillbaka. Hon
flyttade således från Björkvik, emedan hon der var öfverflödig
sedan Adelaide gift sig och majorskan hade fått ett barnbarn, som
hon kunde vaka öfver, som hon kunde älska och roa sig med.
Mamsell Åkerlind flyttade till Skråköping, ett underligt val i
sanning; men hon hade tröttnat vid landet och ville försöka
stadens nöjen; den staden just der hon återfunnit sin bror.
Nu blef det åter uppståndelse i vår goda stad. Kapten
Wass-buk gick från morgon till qväll omkring och talade om en
sakra-menska rolig historia, icke om kapellmästaren Westerdal, utan om
unga Åkerlind. Han visste ej så noga huru saken hängde tillsam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
