Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. En tingsscen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Men ar lagen rättvis?» sade häradshöfdingen med en
frågande åtbörd.
Länsmannen och Morgenqvist blickade med dum förundran på
domåren, som gjorde en så underlig fråga; de hade begge så länge
bevistat ting, hade varit med vid så många olikartade utslags
af-kunnande, att de begge fått den idéen, att allt var rättvisa, som
kunde försvaras med en lagparagraf, kungligt bref, förklaring eller,
i brist af allt detta, prsejudikater; att således fråga om en lag var
rättvis var så orimligt, att ingen af dem kunde svara ett enda ord.
Ändtligen bröt länsmannen tystnaden.
«Ja visst är den rättvis, ty der står i 12 g och 11 kap. miss*
gerningsbalken.»
«Ja, ni har rätt», afbröt honom domaren, <mi har rätt; en lag
måste vara rättvis så länge den är gällande, den måste och skall
lydas, icke derföre att den är fullt riktig, utan derföre att utanför
den vidtager laglöshet, att vi ej ega rätt att kasta bort en lag
och tillgripa godtycket, äfven om detta vore ädlare och bättre —
se der min tröst.»
«Jaha, sår är det», sade länsmannen, «lag är lag.»
«Så tänker äfven jag», sade medhjelparen i sammetsvästen,
dagen må sjelf ansvara om den icke är rättvis; vi blott tillämpa
den för hvaije särskildt fall och för öfrigt bekymrar det mig inte
hur det går.»
Domaren smålog sorgset. «Vi lyda och krossa», sade han
bittert, «det är nödvändigheten, som släpar oss i ledband och på
vägen låta vi lagens hjul krossa dem, som falla ner och tillbedja,
och samma hjul krossa äfven oss sjelfva; men icke destomindre
måste vi lyda till trots för vår inre känsla, till trots för
himmelen, som ler och förlåter och hvars sol strålar öfver alla. Vi
förstöra i stället att förbättra — bryta ner i stället att uppbygga —
men det är så vårt öde; så måste vi handla som medlemmar i en
stat .... fär gå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
