Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menniskor med varmt hjerta och ädel vilja. Trösta er således för
min skull! Ja, min far, jag skall ej sörja öfver rikedomen, som
sköflas; penningen tillhör alla och ej blott mig; den måste
skingras, och om detta sker i den ena eller den andra generationen,
kan vara detsamma.»
Baronen smålog bittert. »Tack, Augusta, for dina trösteord!
de göra godt för den döendes hjerta, icke derföre, att de äro
sanna, utan derföre, att de beteckna resignation. Det är qvinnans
högsta seger att kunna lida och ändock älska.»
Augusta suckade djupt.
«Mitt barn», återtog fadren, «hvad du ärfver förslöses, och
allt hvad jag eger är arfgods, allt, allt; men jag eger också en
liten summa, som jag sammantjenat; det är några fattiga tusen
riksdaler; dem skall du ha, som din tillflykt, om nöden trycker dig
en gång.»
«Nej, min far, jag gömmer ingenting för min man, jag döljer
intet, använd dem till något annat; mitt öde är afgjordt, som ni
säger, men låt det så vara! Min far, ni har rätt, mitt möderne,
som var nästan allt som vi egde, är redan borta; det lilla fäderne,
som jag kan få, går väl samma väg, men ändå! Jag har föresatt
mig, att åtminstone jag skall vara uppriktig och ej dölja någon
tanke eller handling for min man, och detta tillåter ni mig, min
älskade far, är det ej så?»
Baronen satt länge tyst och betraktade sin dotter med milda
blickar. «Du kan ha rätt, Augusta», sade han slutligen, «lemna
mig ett ögonblick och säg till din kammartjenare, att han
kommer in.»
Augusta aflägsnade sig, och nästa ögonblick stod Lars
der-inne hos den aftynande sjuke.
Lars var nu en stor, fullväxt karl, med lika ärliga Ögon som
förr; men kopporna hade skadat hans fina ansigte, och han var
snarare ful än vacker. Emellertid var der något, som en hvar
tycker om, och den ende, som ej kunde tåla honom, var baron
Lejonsvärd, som för kammartjenaren hade ett afgjordt misshag,
hvilket ofta brutit ut, och som gjort, att det lika ofta varit fråga
om att han skulle ur huset; men i detta fall, men också endast i
detta, hade Augustas vilja varit orubblig, och då man ej hade
något att förebrå den trogne tjenaren, fick han vara qvar och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
