Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Selinas ögon glänste af rörelse. »Lycklig? Onkel, derom är
ej frågan», sade hon, «det är blott om jag kan räddas från att
vara en förbannelse för dem som älska mig. Tack, onkel Fredrik!
När det är gjordt, så trösta er gamla vän, säg henne allt, bed
henne förlåta — älska Selina ... Se så, farväl, onkel», tilläde
hon, hastigt afbrytande sig sjelf, «min spatserridt väcker
misstanka der hemma.»
Några minuter derefter satt den sköna flickan i sin nätta
riddrägt, med den lilla gröna saffiansstöfveln beväpnad med en
silfversporre, åter på den ystra springaren, och med ett: farväl,
Jack! lät hon hästen trafva ut och försvinna ur deras åsyn.
Men när hon kom på skogen, satte hon den lilla sporren i
djurets sida och lik en orkan flög hon hemåt i ett nu, och de
mörka lockarne fladdrade kring det purprade ansigtet, och
läpparne rundade sig till ett löje och bröstet flämtade af en
onämnbar frihetskänsla.
Selina hade nu hunnit detta pånyttfödelsens ögonblick, då
anden liksom träder ur puppan och slår sina vingar ut.
Hvarje menniska har ett sådant ögonblick, då skalet brister
och hon känner sig en ny varelse.
Så var det nu med ziguenarflickan, som, fostrad i vildhet,
på en gång hade blifvit instängd i bildningens drifhus, der den
varma atmosferen qväft henne, den konstgjorda värman drifvit
vattenskott och hon vunnit en brådmognad i förstånd och bjerta,
som uttömt dess ädlaste krafter, blott för att framskynda några
tidiga blommor.
Men nu tyckte hon sig åter utflyttad i naturen, kände hur
den friska vinden från sjön fläktade svalka kring hennes tinningar
och lät henne med hvarje andedrag hemta ny kraft och ny glädje.
Hela det falska skimmer, hvarmed hon förut omgifvit sig, försvann
på en gång, de sjukligt bleka blommorna af en falsk glädje föllo af,
och Selina framstod i hela glansen af sin herrliga natur, med
snillets blixtar i sitt öga och en glödande kärlek i hjertat.
När hon hoppade af den ystre springaren och sprang opp för
trappan, gällde hennes första besök Sigrid.
«Ack, du stilla varelse, nu vill jag ej byta med dig», sade
hon och tog sin vän smekande om halsen. «Ack, Sigrid, du ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
