Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni», tillade han, «huru orättvist deladt: jag i ett kärr, min arma
granne likaledes, en hel rad olyckliga, dömda att stä lågt; och de
der borta, precist likadana stolpar som vi, ej ett hårsmån bättre,
se huru de höja sig uppfor den der backen, huru de andra fått
sin plats der i ängen, och deruppe på högsta höjden, den der
som står så nära himlen, fritt och torrt, och högmodas. Är det
rättvist ?»
«Nej, visst icke. , Er belägenhet är i sanning omvexlande»,
blef mitt svar; och jag gick linien fram. Hela den förnedrade
linien mumlade och suckade. Jag gick uppför backen.
»Herre!» sade en telegrafstolpe, som stod på sluttningen,
«tycker herrn att det är skick och skäl att ställa mig så här på
sneda backen midt i ett stenröse? Jag står nog högt att se
några stackare under mig, men ändå, hvilken rad öfver mig! Är jag
ej så god som de?»
Längre fram på höjden af kullen stod den lycklige. Han
skrattade bittert. »De der narrarne afundas mig, och här står jag
utan skydd för stormen, utan stöttor, utan någon granne, med
hvilken jag kan språka som kamrat och vän; på begge sidor om
mig går linien nedåt, alla afundas mig.»
»Ja, det är sannt», sade jag i förbigående till den upphöjda
stolpen och gick vidare. Öfverallt klagan. Slutligen blef jag
förargad på de dumma stolparne. »Hvad ville ni att
Telegrafstyrelsen skulle göra? . Skulle den ställa er alla på samma ställe, i en
klunga?»
«Ja, det hade varit rättvisa; vi äro alla lika goda stolpar,
precist samma träslag, tillyxade af samma mästare.»
«Men då hade ni också varit onödiga, ty då hade ni ej
tillsammans utgjort stödet för en telegraflinie.»
«Det gör oss detsamma.»
»Ser ni, goda vänher», återtog jag försonande, «genom den
der tråden, som är spänd mellan edra enfaldiga hufvuden, gå
tankar, snabbare än blixten, öfver verlden; dessa tankar tillhöra ej er,
utan dem, som äro klokare, visare och bättre än ni; och ni arma,
så olika lottade telegrafstolpar äro endast de som bära tråden,
genom hvilken ordet strömmar öfver jorden. Varen nöjda, hvar
Pi sin plats. Telegrafstolparne måste stå än högt, än lågt, än
bland sten, än i kärr, än v äng; så måste det vara.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
