Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Detta ord bragte tants blod i svallning; hvad hon
svarade, vet jag icke — men nog af, hon har tusende gånger ångrat
det, och följden blef att gumman, samlande de sista gnistorna af
sin kraft, reste sig upp i sängen och sade: ’Så svarar du mig på
min dödssäng; men gift dig — förnedra dig — men kom ihåg,
alla dina barn skola, innan de äro tolf år, dö ifrån dig — det
är — (hon föll tillbaka) — det är*, upprepade hon — ’en Gud
— som–––––\ Det sista ordet kunde hon ej uttala. Ögonen
voro glasartade, det magra ansigtet antog inom få ögonblick detta
dödens egna uttryck — och på natten afled grefvinnan Emerentia
Catharina Isabella von Lausan i en ålder af åttatiotre år, fyra
månader och tretton dagar.
«Denna händelse står outplånligt för min stackars tants minne.
Också har olyckan velat att fem barn af sex, vid fyllda elfva år,
gått till Gud. — Felix är den ende, som är qvar; men ni ser,
bäste magister, huru svag han är, huru lätt det tyckes att äfven
hans lifstråd brister. Med hvarje dödsfall har tants lynne sjunkit
djupare — hon har i det längsta kämpat, men krafterna stå ej bi.
— Nu bor hon der oppe i ett mörkt graflikt rum och läser och
beder — hon firar dagligen sin sista gosses likbegängelse, faätän
han är i lifvet ännu. Under allt detta arbetar hon natt och dag
för att skydda honom för döden — så har hon gjort med de
andra, allt sedan den första dog — och denna klemiga uppfostran
bar troligen förstört dem från början.»
«Det är kärlekens barnamord», anmärkte jag; «det är ändå
underligt — jag har sett flera dylika fall, att varmhjertede,
gudaktiga menniskor, som tro och hoppas allt af Guds nåd, likväl
ej våga lita på Gud i frågan om barnens lif och helsa. Der gå
de ifrån förtroendet till Hans allsmäktiga hjelp och försöka med
menniskopåhitt att uppehålla, att stärka och skydda dem, som
Gud allra bäst skyddar — barnen. Det är en psykologisk
egenhet, som ej rätt kan förklaras.»
Min löjtnant var en bra berättare, men brydde sig ej
synnerligen om reflexion.
«Ah ja, kuriöst är det.»
Jag kan ej neka att min första afton på Träskälla — som
egentligen hette Träskhälla — fällde mitt glada mod. Jag hade
ej väntat att Yid mitt första inträde i verlden blifva utan alla
C. A, Wetterberghe Samlade Skrifter. IX. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
