- Project Runeberg -  Ordbok för tidningsläsare /
381-382

(1903) [MARC] - Tema: Reference, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges författning och förvaltning - Läroverken - Krigsmakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Högre folkskolor, hvilkas uppgift är att
bibringa de arbetande klassernas barn ett högre
mått af bildning, utan att de dragas från sina
vanliga lefnadsförhållanden, upprättades först
genom anslag vid 1856—58 års riksdag, men
hafva ej i något större antal införts. De voro
år 1900 16 stycken.

Folkhögskolorna äro egentligen afsedda för
vuxna personer ur allmogens klass, hvilka där
kunna inhämta praktisk undervisning i olika
ämnen. Den första inrättades 1868; år 1900
var deras antal 29 med 1,388 lärjungar. De
understödjas af landsting,
hushållningssällskap, kommuner och enskilda, men få numera
äfven statsanslag (1899 in alles öfver 85,000
kr.). Med dem äro ofta förenade s. k.
landtmannaskolor, som lämna teoretisk
undervisning i ämnen, som äro af vikt för landtbruket.
År 1900 lämnades statsunderstöd åt 15 sådana.
Såsom ett slags folkhögskolor kunna äfven
arbetarinstituten betraktas, ehuru
undervisningen vid dem är ordnad i form af fria
föreläsningar. De erhålla understöd af både stat och
kommun.

Den högre elementarundervisningen bibringas
i de s. k. allmänna läroverken, af hvilka de
högre (med 7 klasser) föra lärjungarna fram till
studentexamen (maturitetsexamen). De lägre
hafva blott 5 eller 3 klasser. Antalet af de
förra var 1900 36, af de senare 40 (23
femklassiga och 17 treklassiga). Öfver alla dessa
läroverk utöfva biskop och domkapitel i vissa
fall tillsyn, i andra biskopen ensam såsom
eforus.

För fackbildningen är sörjdt genom en mängd
undervisningsanstalter af olika slag. De
viktigaste af dessa äro de båda universiteten i
Uppsala och Lund samt Karolinska
medico-kirurgiska institutet
i Stockholm (för läkare).
På senare tiden hafva tillkommit två enskilda
högskolor i Stockholm och Göteborg. — Andra
fackskolor äro de militära
undervisningsverken, landtbruksakademierna vid Ultuna och
Alnarp, landtbruksskolorna, tekniska
högskolan i Stockholm för utbildning af ingeniörer,
tekniska elementarläroverk, navigationsskolor,
gymnastiska centralinstitutet,
veterinärinrättningar, farmaceutiska institutet (för apotekare)
m. fl. Hit kunna ock föras de
undervisningsanstalter, som äro förenade med akademien
för de fria konsterna och musikaliska
akademien. — Jämte dessa akademier har Sverige
flera liknande inrättningar för vetenskap och
konst, bland hvilka de mest bekanta äro svenska
akademien (18 medlemmar) för vården om
svenska språket och vitterheten, samt
vetenskapsakademien, hufvudsakligen för
naturvetenskapen.

KRIGSMAKTEN.



Den svenska armén har hittills varit delad
i stam och beväring. Den förra, som var
stående och alltid att tillgå för landets försvar,
var dels värfvad, dels indelt eller roterad, d.
v. s. soldaterna underhöllos af jordägarna med
torp och andra förmåner. På liknande sätt
anskaffades äfven flottans manskap. Men den
armé, som på detta sätt bildades (omkr.
37,000 man), visade sig redan för nära ett
hundra år sedan för obetydlig för sitt
ändamål, hvarför vid 1812 års riksdag
beväringsinrättningen skapades. Härmed infördes
allmän värnplikt för alla vapenföra svenska
män mellan 21—25 år, hvilka under fredstid
skulle öfvas för att vara i stånd att, om krig
utbröte, förstärka den stående armén.
Öfningstiden var dock alldeles för otillräcklig
och blef det än mer, sedan de makter, med
hvilka vi kunna befara att få krig, infört
beväring med flera års öfning. Därför
utsträcktes äfven i vårt land 1892 öfningstiden något
(till 90 dagar), men äfven detta befanns
otillräckligt. Därtill kom att vår indelta armé ej
längre kunde anses motsvara tidens kraf; det
blef därför nödvändigt för oss att följa andra
länders föredöme och ombilda vår armé så,
att den helt skulle utgöras af beväring med
fullt tillräcklig öfning. Denna reform
genomfördes vid riksdagen 1901, då det bestämdes
att de gamla stamtrupperna skulle småningom
afskaffas och hela armén utgöras af
värnpliktige, hvilkas utbildningstid dock äfven nu
gjordes väl knapp. Denna reform skall vara
genomförd under 12 år räknadt från 1902,
men under öfvergångsåren till 1908 skall
konungen genom värfning ersätta det afgångna
indelta manskapet, så att en väl utbildad stam
finnes, innan beväringen ännu hunnit få
tillräcklig öfning. Äfven efter 1908 skall genom
värfning anskaffas högst 72 man vid hvarje
regemente (utom vid de två
fästningsregementena, där antalet värfvade blir 48). Dessa
värfvade komma sålunda att bilda en ny stam
i värnpliktsarmén; men med detta undantag
skall hela vår armé hädanefter utgöras af
beväring. De viktigaste bestämmelserna om
värnplikten äro följande.

Hvarje vapenför svensk man är
värnpliktig i åldern 21—40 år. Värnplikten fullgöres
i beväringen och landstormen. Tjänstetiden i
beväringen är 12 år, nämligen 8 år i första
uppbådet och 4 år i andra uppbådet; samt i
landstormen 8 år. Värnpliktig är, sedan han
blifvit inskrifven, skyldig att för sin
utbildning tjänstgöra under fredstid i följande
antal dagar:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet,
fästningsartilleriet, fästningsingenjörstrupperna
och
trängen i sammanlagdt 240 dagar, hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:13:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oftl/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free