Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östgötar i Stockholm under gångna tider. Af Fil. Doktor Kjell Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värde. 1818—1819 utgav han "Svenska vitterheten", som nedgjordes av Es. Tegnér, men
där gav han för första gången i Sverige en verklig översikt av den svenska litteraturen.
Därmed gjorde han sitt magnum opus. 1819 utkom "Allmänna Journalistens
Hederskrans". Han utgav också en del filosofiska skrifter, men hade inga anlag för
djupare tankar; hans hela håg låg åt journalistiken och han borde ha varit tidningsman.
Han hade de vidsträcktaste kunskaper och en märklig initiativförmåga. Den livfulla
framställningen ledde ofta till överdrifter och onödig skärpa i polemiken, eljest var han
personligen älskvärd och vänsäll, och hans lyckliga hem var en medelpunkt för
Stockholms skriftställare och vetenskapsmän. Han hade, som en som kände honom sade,
"en själ fri från all svaghet för yttre lycka och vinning", och han hade mod att öppet
frambära sina tankar inför vem det vara månde. Han hade "en uppoffrande kärlek
för det i hans ögon rätta och sköna" och var ej alls värdig Tegnérs kritik i dikten
"Hammarspik", som sköt över målet. Det var en mångsidig man. Han dog i
Stockholm 1827 och hans avkomlingar existerar än.
Andra berömda Hammarsköldar från Tuna ha varit Stockholmsbor såsom Carl Gustaf
Hammarsköld, som var född i Tuna 1838 och blev professor i Uppsala och
ecklesiastikminister 1880, justitieråd 1888 och stadsfullmäktig i Stockholm 1889—93 och ägde
hus här och dog i Stockholm 1898. Han var en mycket duglig ämbetsman ined stora
insikter och stor erfarenhet. Han hade levande intresse för allmänt väl och var aktad
för rättrådighet och renhet i avsikter och val av medel. Han stod i främsta ledet av
vårt lands offentliga män.
Författaren Bengt .Johan Törneblad var bondson från Törnsfall, där han föddes 1782.
Han blev handelskontorist i Stockholm 1809 och notarie i Sjötulls- och Posträtterna med
titel sekreterare. Tidningsman och författare blev han sedan. Han utgav "Nya Posten"
1810—1812, där han införde den av honom författade fabeln om "Räfvarna" som gav
form åt misstankarna om Karl Augusts förgiftning och väckte stort uppseende, vilken
skrift bidrog till att framkalla den folkstämning, som ledde till mordet på von Fersen
1810. Han var fiende till den s. k. Nya Skolan. Han översatte Schillers dramer och
röjer därvid en talang och språkkunskap, som då ej var vanlig. Detta författarskap
gav väl vittert anseende men föga inkomst, och han måste slå sig på att skriva romaner
i Cederborghs stil. "Stora världen" (1812), "Friherre Dolk" (1814—15), som skildrar en
i 1700-talets upplysningsfilosofi uppvuxen egoist. Andra skrifter som "Ett splitternytt
extra ordinärt beskattningsobjekt" (1813) låter nästan nutidsmässigt. Denna skrift fick
flera följdskrifter. En annan var "Fria tankar om det stockholmska polisväsendet"
(1819). I striden mot Grevesmöhlen deltog han och författade en del stridskrifter mot
denne. Även åt folkbildningsrörelsen ägnade han sin penna och skrev "Goda tonen,
synnerligen den stockholmska" (1814) samt "Ideal till en sann och äkta qvinnobildning"
(1815). Den sistnämnda av dessa skrifter är hans förnämsta alster. Han dog på Ekerö
i Stockholms län 1820.
En annan stiftets son och framstående andlig östgöte var Per Vesterstrand, född i
Ukna 1785 och son till komministern där, Jonas Westerstrand, som hade både far och
farfar som kyrkoherdar i Hjorted. Fil. doktor blev han 1812. Registrator och aktuarie
i Lantmäterikontoret och slutade som president 1832, avsked 1851. Han var också
kamrer vid Musikaliska akademien 1829—1851 och förste direktör för Kungl, teatern
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
