- Project Runeberg -  Östgötar i Stockholm /
28

(1945) [MARC] - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östgötar i Stockholm under gångna tider. Af Fil. Doktor Kjell Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1832—40. Han dog under ett besök vid Åkers Krutbruk i Södermanlands län 1857.
Han ådagalade i sina ämbetsvärv stor förmåga och berömvärd plikttrohet och var en
mycket anlitad kommittéledamot som sekreterare i föreningar och inrättningar. På
samma gång var han en glad sällskapsmänniska ända till sin död. Han var i
Stockholms umgängesvärld en omistlig person till följd av sin stora förmåga att både gagna
och glädja på det mest älskvärda sätt. Han åtnjöt också en oförliknelig popularitet.
Han nämnes också "den gladaste av de glade och den bäste bland de gode, hela
världens farbror, bror och vän". I yngre år var han en uppburen Bellmanssångare.
Han var även kompositör av sånger och översatte en del operatexter och utgav 1853 ett
häfte "Dikter". I sällskapet Par Bricole var han en uppburen stormästare 1832—1857.

En stor och om något omstridd man var Johan August von Hartsmansdorff, son till
kaptenen Jacob Baltzar von Hartmansdorff med maka f. Grönhagen och född 1856. i
Torpa socken i Ydre och på mödernet släkt med Ydredrottern Fr. L. Rääf, som
ock hade en von Hartmansdorff på närmare håll som domhavande i Kinda och
Ydre härads domsaga, vilken var hans juridiske rådgivare. Om vår von
Hartmansdorff säger Henning Hamilton 1872 i Kungl. Vetenskapsakademien, som då slog
en medalj över von Hartmansdorff: "Få svenske män hafva på sitt lands offentliga
ärenden utöfvat ett sådant inflytande som von Hartmansdorff, och med fog torde kunna
sägas, att i senare tider ingen, oberoende af sin ställning som ämbetsman, endast
genom sina personliga egenskaper verkat i samma omfång som han." Han avlade
hovrättsexamen 1807 och kansliexamen 1808 och började som kopist i Pommerska
statsexpeditionen 1810. Han var protokollssekreterare 1814—1831 och sekreterare hos
riksståthållaren i Norge 1816—1821, expeditionssekreterare i K. kansliet 1816, kansliråd
1818, riddarhuskamrer 1826—1833, statssekreterare i Ecklesiastikdepartementet 1831—
1840, t. f. hovkanslär 1836—1838, tf. landshövding i Kalmar län 1838—1840, president
i kammarrätten 1841. Fullmäktig i Riksgäldskontoret 1823—1828, i Riksbanken 1828—
1831. Han dog i Stockholm 1856. Detta är hans livs gång, men det fylldes av ett
vaksamt arbete för rikets väl.

Vid 17 års ålder inträdde han på ämbetsmannabanan och genom sin arbetsamhet fäste
han överordnades uppmärksamhet på sig och 1809 fick han följa L. von Engeström till
fredsunderhandlingarna i Jönköping och var 1810 med på riksdagen i Örebro. Vid 1812
års riksdag blev han kanslist i konstitutionsutskottet. Då kronprins Carl Johan krigiskt
ingrep i Tyskland var von Hartmansdorff med honom och följde honom till Paris.
Han var sedan i Pommern för att ordna angelägenheterna där och hemkom först 1814.
Så var han med i den kommission som handhade Sveriges och Norges förening. Vid
riksdagen 1812 gjorde han sig bemärkt, fick som sekreterare åtfölja friherre Boije till
Berlin, då Pommern avträddes till Preussen, och han stannade i Tyskland till 1816.
Därifrån kom han som sekreterare till ståthållaren i Norge. Där var ej så trevligt. Von
Hartmansdorff var visst ense med ståthållaren greve Mörner, men då denne avgick 1818
lämnades von Hartmansdorff ensam tills greve Sandels kom dit i maj 1819 som
riksståthållare. Den tid han hade ledig använde han att sätta sig in i de frågor han visste
skulle komma upp i riksdagen, bl. a. styrelseverkens omorganisation och 1819 blev han
ledamot av den kommitté som då tillsattes för denna fråga, där han blev till stor nytta.
1823 kunde ban för kommittén framlägga sitt förslag, och 1840 skedde omorganisatio-

ns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:16:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ogistock/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free