Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Om tanke- och yttrandefrihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har den gjort askesen[1] och sedan, genom en så småningom
skeende jämkning av denna, laguppfyllelsen till sin avgud.
Den framhåller hoppet om saligheten och fruktan för helvetet
såsom rätta och tjänliga bevekelsegrunder för ett dygdigt
liv. I detta avseende står den långt under de bästa av
forntidens sedeläror, och den gör allt vad den kan för
att giva sedligheten en i grunden självisk karaktär, i det
den skiljer varje människas pliktkänsla från hennes
medmänniskors intressen, utom för så vitt egennyttiga
bevekelsegrunder bjuda henne att se dem till godo. Den är
huvudsakligen en lära om passiv lydnad; den inskärper
undergivenhet för alla faktiskt bestående myndigheter, vilka
vi visserligen icke böra lyda, när de ålägga oss något,
som religionen förbjuder, men mot vilka vi dock icke
böra göra motstånd, än mindre uppror, även om de
tillfoga oss aldrig så stora orättvisor. Och under det att
plikter mot samhället i de bästa hedniska folks moral
intaga ett oproportionerligt stort rum och otillbörligt
inkräkta på individens rättmätiga frihet, så är uti den rent
kristna etiken hela detta område av förpliktelser knappt
omnämnt eller erkänt. Det är i Koranen,[2] icke i Nya
Testamentet, som vi läsa följande sats: »En härskare, som
sätter en person till en syssla, då det uti hans rike finnes
en annan person, som är dugligare därtill, syndar emot
Gud och emot staten.» Den lilla hänsyn, som enligt våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
