Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 olika offer-pjur
han mot splittrorna ondt åt sina klöfvar. Lappen är der före angelägen
att samla alla horn som träffas på marken, fällda af renarna, och tror
Fjellner att detta kan hafva gifvit anledning till bruket att offra
hornen åt gudarne. Företrädesvis upplades på lafvarne missbildade horn,
af besynnerliga former.
"Det ömkligaste är att se då Lappen går att offra", säger
Högström (sid. 195), "ty då han kommer så när, att han ser rummet, hvarest
guden bor, så tager han af sig mössan samt begynner buga och bocka
sig, och då han kommer närmare intill börjar han krypa på fyra fötter
intill dess han kommer intill stenen, hvarest han lemnar sina offer.
Om han brukar dervid något tal eller andra komplimenter, är mig
okunnigt". Hviskande fram förde Lappen några bönformler, med ord som
icke fingo brukas i dagligt tal, säger Fjellner.
Rehn berättar (kap. 25)’ att flera ställen funnos, der inga horn eller
stenar voro uppsatta, "ty de mena att Storj linkaren på somliga orter
skall hafva sin boning, men för fjällens stora höjds skull kunna de
intet komma till samma ort; alltså smörja de en sten med rens blod,
som Storj linkaren till offer slagtad var, och kasta samma sten upp in
mot det fjäll, der de mena honom bo". — Kcilhau berättar om ett eget
slags offer, utöfvadt på Näseby, nämligen dagligt öfvergjutande af Seiten
med mjölk. Ett annat berättar Rosenvinge (sid. 780—1) från
Finnmarken sålunda: Afguderi herrskar mycket bland de svenske Lapparne.
Inom den tid på hösten då de skola föra sina renar till baka till
Sverige, infinna de sig i bygderna och bjuda öfverdrifvet pris på avarta
får, getter, kattor, tuppar, kort sagt alla slags tama djur, dem de
använda till offer och, då de gifva sig af till fjälls, binda fast i
bergsklyftor och hålor, till måltid för deras Odin; och när de nästa år
komma till baka och finna intet qvar af detta offer anse de det för
tecken till lycka. I senare tid, då man fått erfarenhet om afsigten med
dessa kreaturs användning, få de sällan köpa sådana. En Norrman från
Ofotens socken uppdagade för några år sen Lapparnes hemlighet. En
svensk Lapp kom till honom för att köpa ett svart kreatur och
synnerligen föll hans öga på en svart mjölk-ko, hvilken bonden icke ville
mista; men då Lappen slutligen bjöd tolf svenska specier, eller mer än
dubbelt mot hvad en ko kostar höstc-tid, tog han mot detta
fördelaktiga anbud. Händelsevis går bonden två dagar efter åt ett stycke upp
till fjälls att hugga timmer. Under vägen och i närheten af en dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
