Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (början)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
boken?» Och dessa frågor uppfattas verkligen som
uppmaningssatser: den tilltalade utför vanligen utan
vidare handlingen eller framlämnar det begärda.
Och om han besvarar de med formlerna »Ja’ skulle
väl inte få be dej» eller »Törs ja’ få be dej»
begynnande frågorna med svaret »Ja» eller »Jo», så
menar han ej: »De’ ska’ du få be mej om» –
hvilket formellt vore det korrektaste svaret utan han
menar: »Du ska’ få låna boken.»
Samma tjänst som frågesatserna göra äfven
påståendesatser sådana som t. ex. »Du vore bra snäll,
om du ville stänga fönstret», eller: »Ja’ skulle allt
bra gärna vilja låna den där boken», o. d. Äfven
dessa satser kunna helt enkelt besvaras med »Ja»,
som då visst icke betyder: »Ja, då vore ja’ bra
snäll», eller »Ja, det skulle du gärna vilja», utan är
svaret på de dolda imperativerna »Stäng fönstret!»
»låna mej boken!», hvilka den tilltalade mycket
väl igenkänner i deras artiga förklädnad.
Och slutligen böra vi påminna oss, att
uppmaningen äfven kan gömma sig under önskningens
och utropets blyga och subjektiva former, t. ex.:
»Ack, om du ändå ville resa me’ oss!» »Hva’ de’
vore roli’t, om du reste me’!» Men då är det ju
blott en omväg, som ingalunda upphäfver
önskningens eller utropets egentliga betydelse. Dylika
satser besvaras knappt som verkliga uppmaningar.
Huru förhåller sig nu skriftspråket till
uppmaningen och dess olika former? – Det finna vi
ganska lätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
