Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Skriftspråket har ändrat eller öfvergifvit gammalt språkbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom tillägg af -s»; hvarvid plägar göras den
anmärkningen, att »passivum ofta omskrifves, i
synnerhet med blifva». – Hvad skriftspråket angår,
äro ju dessa regler fullt korrekta: att subjektet
göres till föremål för en verksamhet, uttryckes i skrift
helst med s. k. passivform (på -s).
Men samma regel gäller icke för det lediga
samtalsspråket. Jag kan visserligen utan betänkande
skrifva: »Mattorna piskas af drängarna», »Rocken
har lagats af skräddaren»; men skulle jag försöka
att i vanligt umgängstal införa dessa uttryckssätt,
skulle de låta tvungna och pedantiska. För att
uppehålla den lediga, otvungna samtalstonen skulle
jag nödgas säga: »Mattorna blir (nu) piskade åf
drängarna», »Rocken har blifvit lagad åf skräddarn»[1];
men ännu hellre skulle jag använda aktiv form.
Däremot kan man, utan att bryta mot den otvungna
samtalstonen, säga: »Rocken behöfver lagas», alltså
utan tillägg af någon agent (»åf skräddar N. N.»
eller dylikt). Man tänker nämligen då icke så
mycket på en verksamhet, hvilken af någon skall
utöfvas på rocken, fastmer på en förändring, som
som skall ske med plagget. Verbet lagas bör
därför i denna förbindelse snarare kallas neutralt
(intransitivt, deponentiellt) än rent passivt.
I själfva verket skall man, om man närmare
granskar de i umgängesspråket brukade s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
