Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kunskap om språkljudens objektiva betydelse, utan
hvilken hon sjelf icke kan i ljud utttrycka sina förnimmelser
eller förstå andras uttryck af deras. De undervisande åter
hafva sjelfve på samma sätt inhemtat den kunskap, de
meddela, o. s. v., så långt vår omedelbara eller medelbara
(genom historien) erfarenhet når. Man har icke funnit något
folk, som ej eger ett fullständigt språk, och historien
känner ingen tid, då menniskor saknat språkförmåga eller
men-niskoslägtet flera Verkliga språk. Frågan om huru de
första menniskorna fingo det första språket eller de första
språken, ifall de voro flera, kan följakteligen icke historiskt
besvaras. Kunna vi icke ur språkets eget väsende visa,
huru den menskliga sprakförmagan måste hafva förverkligat
sig, och så språken med nödvändighet uppstått, så kunna vi
följakteligen icke besvara frågan om språkets ursprung. Men
så hafva vi återkommit till vår utgångspunkt. Vi sökte
språkets väsende och fördes derigenom till frågan om dess
ursprung, hvilken fråga åter visade sig endast genom
undersökning af dess väsende kunna besvaras. Endast ur
detta kunna vi derföre finna svaret på den framstälda
frågan. Språket sjelft, sådant det är i erfarenheten gifvet,
måste gifva oss anvisning på sin skapare.
Frågan är: hvilket väsende har gifvit de i sig
betydelselösa ljuden den betydelse, de ega, och meddelat denna
betydelse åt den talande menniskan? eller: hvilket väsende
har skapat språken och gifvit menniskan språket? Fästa
vi oss vid den handling, som vi ovilkorligen föreställa oss
vid orden skapelse och meddelande, sa inse vi lätteligen,
att språkskaparen måste varit ett handlande, således ett
lefvande, ett förnimmande, ett tänkande och viljande
väsende. Då vi nu dels icke känna något handlande väsende
lägre än menniskan, dels det väsende, som meddelat
menniskan språket, sjelft måste vara det mägtigt, således ett
minst lika högt stående väsende som menniskan sjelf, så
synas inga andra af oss kända väsenden kunna komma i
fråga än menniskan sjelf och de öfver henne stående.
Såsom öfver menniskan stående väsende känna både
vetenskapen och den allmänna föreställningen åtminstone ett —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
