Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
75
skjuta, men då spände de ned hanen igen. En af dem,
vid namn Isaac Martin, tycktes hafva lust att bistå mig;
vi meddelade oss med hvarandra, med tillhjelp af
ögonspråket, och han vederqvickte mina förtorkade läppar med
ett stycke af en pompelmos. Man upptäckte det, då han
också genast aflägsnades från min person. Han gick då
ned i båten, men blef tvungen att återvända till skeppet.
Äfven ett par andra blefvo emot sin vilja qvarhållna
ombord.
»Christian syntes en stund villrådig huruvida han skulle
behålla timmermannen eller hans medhjelpare, men beslöt
sig slutligen för den sednare, hvarefter timmermannen fick
begifva sig ned i slupen. Det var med svårighet han tilläts
att taga sina verktyg med sig.
»Herr Samuel tillvaratog min dagbok, mina ordres,
jemte flera vigtiga dokumenter, som borde komma mig väl
till pass för den händelse jag skulle behöfva med intyg
styrka mitt förhållande. Han verkställde detta med stor
beslutsamhet, ehuru man med stränghet bevakade hans steg.
Han ville derjemte taga med sig ett skeppsur, samt en
kista med mina talrika, under 15 års segling utarbetade,
ritningar och kartor, men man ryckte det ifrån honom
under utrop: Drag åt helvete, och var nöjd med hvad
du fått!
»Under hela uppträdet förmärktes mycken oenighet bland
de upproriska. Somliga ropade: Jag vågar min salighet på
att kapten letar sig hem, om man lemnar honom det allra
ringaste. Och då timmermannen tog sina redskap med sig,
skrek en annan: Fördömme mig, om icke den der bygger ett
nytt skepp igen inom en månad! Andra drefvo gäck med
båtens hjelplösa tillstånd; ty den var djupt lastad och hade
allt för litet utrymme för så mycket folk. Hvad Christian
beträffar, så såg han ut som om han velat förgöra både sig
sjelf och allt omkring sig.
»Jag begärde gevär; men man gaf mig spefullt att
förstå, att som jag var god vän med det folk jag ämnade
mig till, så behöfdes inga vapen.
»Då Christian fått rapport om, att alla som vederborde
voro på ort och ställe, sade han: Kom nu, kapten Bligh!
Ert folk befinner sig i slupen, och ni måste göra dem
sällskap. Det ringaste motstånd kostar er lifvet. Utan vidare
oanständigheter kastades jag nu af en hop beväpnade skurkar
ned i farkosten, der man äntligen lossade mina händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
