- Project Runeberg -  Ön eller Christian och hans stallbröder /
76

(1856) [MARC] Author: Georg Lord Byron Translator: C. V. A. Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

76

Med en lina fördes båten sedan akter om skeppet, och
man kastade till oss några fläskstycken jemte fyra sablar.
Men de öfriga öfverhopade oss en stund med hån och
speglosor, till dess de slutligen öfverlemnade oss åt öppna hafvet.

»Aderton personer voro jemte mig i slupen. Ombord
stannade Fletcher Christian, kadetterna Peter Haywood,
Edward Young och George Stewart m. fl. till ett antal af
23 man, de dugligaste af hela besättningen.

»Enär vinden var mycket svag, rodde vi temligen raskt
åt Tufoa till, som låg ungefär tie mil i nordost om oss.
Så länge skeppet var i sigte syntes det segla åt nordvest,
troligen i afsigt att leda oss bakom ljuset; ty sedan slupen
lagt ut till hafs hörde vi skeppsfolket ideligen ropa: Hurra!
till Otaheiti!


»Christian, anföraren för dem, härstammade från en
redbar slägt i norra England. Det var nu den tredje resan
han gjorde med mig; och hur hjertlöst han än gick till
väga, tycktes ändå erinringen om den godhet han af mig
rönt väcka några rörelser af ånger i hans själ. I samma
stund som man med våld skuffade mig från skeppet frågade
jag honom, om det skulle utgöra vedergällningen för den
vänskapsfulla behandling han erfarit. Det träffade honom
djupt, och han svarade med synbar sinnesrörelse: Ja,
kapten Bligh — jag känner det — jag har ett helvete —
ett helvete!
Hans insigter och duglighet gjorde honom
fullkomligt vuxen det uppdrag jag gifvit honom, att
kommendera tredje vakten.

»Haywood härstammade likaledes från en aktningsvärd
familj i norra England, och var en lika hoppgifvande ung
man som Christian. Båda två hade ständigt varit föremål
för min synnerliga omvårdnad, och jag hade användt
mycken omsorg på deras daning, i hopp om att de i sitt yrte
skulle framdeles kunna blifva till gagn för fäderneslandet
Young var hos mig rekommenderad. Stewarts föräldrar
voro bosatta på Orkneyöarna, der man vid skeppet
Resolutions återkomst från Söderhafvet år 1780 så
förekommande bemött oss, att jag till och med endast derföre
skulle med glädje emottagit honom; men han var
utomdess sjöman och hade alltid ådagalagt ett rättskaffens
uppförande.

»Så snart jag erhöll tid till eftertanke kände jag ett
medvetande om uppfylld pligt, som upprättade mitt
nedslagna sinne. Några timmar förut var jag i den lyckligaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onchristi/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free