Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - kapitulation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kapitulation—karantän
kapitulation underkastelse, överlämnande till
fienden (av exv. fästning, trupper),
dagtingan, ackord
kapitulera 1 uppge en fästning, överlämna sig
1. fästning 1. truppstyrka 1. fartyg 1. land(et)
till fienden, nedlägga iu vapnen, sträcka
vapen, ge sig (frivilligt 1. på nåd och onåd),
underkasta sig, ge vika, sträcka gevär, ’stryka
flagg’, ’stryka segel’, dagtinga, duka under,
erkänna sig besegrad 2 (bildl.) falla i farstun
(för), kasta korten 1. spelet, ge upp spelet,
ge spelet 1. allt förlorat, komma till korta
(med ngt), (få lov att) dra(ga) sig tillbaka,
se foga sig 4, upphöra med allt motstånd,
kasta yxan i sjön, släppa taget, sticka
svansen mellan benen
kapitäl 1 pelarhuvud, pelarkrön 2 [kapitaler]
(typogr.) små versaler
kapla n hjälppräst, kapellpredikant, adjunkt,
(om äldre förh.) fältpräst, skeppspräst,
slottspräst, borgpräst, huspräst, huskaplan
1 kapp (subst.) 1 (sjö. för) överbyggnad över
trappa 2 (mil. för) hätta 1. huv 1. kåpa (på
projektil), kapsel, skydd
2 kapp (adv.) se ikapp
kappa 1 damkappa, jfr cape; jfr ytterrock; präst-
kappa, se kåpa; soldatkappa, kapott 2
(säng)omhänge; volang, ’överfall’;
bakkappa 1. bakläder (på skor) 3 spis(el)kappa,
(spis)kupa, (spis)kåpa, huv — bära kappan
på bägge axlarna inta(ga) en tvetydig
hållning — vända kappan efter vinden anpassa
sig efter konjunkturerna, se vidare under
2 vända
kappas gå 1. springa 1. köra (i)kapp, tävla, jfr
slåss 2 under 2 slå
kapplöpning kappspringning, löpning;
kapp-ridning, travtävlan, kappkörning, (ibl.)
derby, se tävling
kapplöpningsbana tävlingsbana, (för hästar),
hippodrom, (för cyklar) velodrom
kapprak 1. kapp rak alldeles upprätt, rak o.
styv 1. stel (som en pinne), rak som ett
(tänt) ljus, spikrak, (resa sig) ’i hela sin
längd’, (vard.) käpprätt, kapprak
kapprum se garderob 1, tambur
kappsäck resväska, (hand)väska,
(hand)kof-fert, trunk, (åld.) nattsäck
kapriciös se nyckfull, vankelmodig
kapriol luftsprång, krumsprång, bocksprång,
saltomortal, piruett; skolsprång (i ridning)
kapri s se infall 2; [kapriser] se griller
kapsejsa 1 se kantra 1 2 (ibl.) välta, stjälpa,
slå 1. tumla om 3 komma på obestånd, göra
konkurs
kapsel 1 (skydds)kartong, innerkartonnage,
skyddsask, fodral, hölje, hylsa, tub;
(astronauts) kabin 2 (bot.) fröhus, balja, torrfrukt
kapsla innesluta i kapsel, inkapsla iu, inbygga iu,
skydda
kapson nosgrimma, nosklämma, broms —
lägga kapson på lägga band 1. sordin på,
dämpa, bromsa, kuva, betvinga,
undertrycka; hålla (ngn) tillbaka
kapsyl lufttät huv, buteljhylsa, flasklock,
patentkork
kapten 1 kompanichef; (sjö.) skeppare,
(båt)-befälhavare, fartygsbefälhavare; (vard. o.
si.) kapare, ’gubbe’ 2 anförare, ledare,
lagledare, chef, förman
kapuschong fastsydd (regn)huva 1. (regn)hätta
1. luva, kåpa
kaputt (vard. för) (helt) tillintetgjord, ’slut’,
’förbi’; förstörd, fördärvad, ödelagd,
obrukbar, trasig, sönder — gå kaputt gå omstyr,
’gå omkull’, misslyckas 1
kar laggkärl, förvaringskärl, (färg)kyp,
cistern, reservoar, panna, så, fat, tråg, vanna,
balja; (för svinfoder osv., prov.) olla I. ålla;
(fiske, för) fångsthus; (bro)kista
karaff 1. karaffin se flaska
karakterisera 1. karaktärisera se känneteckna,
röja egendomligheten 1. egenarten (hos); ge
(ngt dess) karaktär 1. prägel; fälla ett
omdöme om, skildra, ’teckna’
karakteristik 1. karaktäristik
person(lighets)-skildring, karaktärsskildring,
karaktärsteckning
karakteristikon kännetecken, särmärke,
särdrag, särprägel, signatur
karakteristisk utmärkande, betecknande,
belysande, kännetecknande, egendomlig (för),
signifikativ, signifikant; genomgående,
grund-(drag); specifik, (sär)egen,
egendomlig, originell, (alldeles) särskild, speciell,
(ytterst) individuell, utpräglad, särpräglad,
uttrycksfull, träffande, skarpt utmejslad,
markerad, markant, sym(p)tomatisk, typisk,
påtaglig
karaktär 1 (om person) egenskaper, (psykisk)
egenart, inre människa, väsensart, själsart,
lynne 1, karaktärsbeskaffenhet, (ibl.)
sinnesriktning, naturell, ha’bitus, jfr humör; fasta
grundsatser, stadga, (vilje)fasthet, fast vilja
1. viljeriktning, själsstyrka, (fast) hållning,
principfasthet, ståndaktighet, (vilje)kraft;
gott gry, se 1 gry 1, (ha) sitt huvud för sig;
(stark) personlighet, människa med fast
karaktär 1. med principer, individualitet, en
karl hela dagen, ’en man’ (för sig) 2 (i dikt
1. drama) person, figur, gestalt, personage;
roll 3 (om djur o. sak) kännetecknande 1.
artskiljande 1. utmärkande 1. särskild
egenskap, (särskild) beskaffenhet, slag, prägel,
tycke, typ; kännetecken, egendomlighet,
rasmärke; särmärke, ’stämpel’ 4 (om äldre förh.
för) (högre) rang, värdighet, titel,
samhällsställning
karaktärsdrag se egenskap; själsdrag,
lynnes-drag
karaktärsfast karaktärsstark, ståndaktig,
stadgad, (princip)fast, (ibl.) pålitlig
karaktärslös utan karaktär, viljelös, lättledd,
se hållningslös, dålig, usel, lumpen,
samvetslös; uttryckslös, ’fadd’, ’lam’
karaktärsstyrka se själsstyrka
karamell bonbon, se gotter, jfr pastill; (vulg.
för) knytnävsslag, örfil
karantän (av)spärrning, isolering; (ibl.) vänte-
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
