Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Inkognito. Ströftåg i Smålands obygder af W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
w.
kaffet, ett par kringlor och några
vänliga ord. Detta gaf oss mod att bedja
om nattlogis. Nej, de hade icke rum,
— men i stugan en bit ifrån hade de
tnera utrymme.
Här fingo vi ganska riktigt det
glädjande svaret: »ja, det går för sig, vi
ska’ elda i Olas och drängens rum».
Olas och drängens rum? våra blickar
möttes — men sä tillade mor: »för si
på vintern ha vi ingen dräng, och Ola
ligger inne i stugan.»
Denna afton står så lifligt för milt
minne.
Vi lefde oss in i de enkla, hederliga
människornas tänkesätt; vi hörde deras
familjelifs föga skiftesrika historia; vi
kände oss som två af dem, dlr vi sutto
framför brasan i eldens ojämna
belysning, med våra syarbeten, som vi tagit
fram, såsom vi sade, för att vinna tid,
men i själfva verket för att bli mera
lediga i vårt sätt.
Gammelmor, med sina kloka grå
ögon och af många gångna års
bekymmer hoppressade läppar, satt. längst in i
»skymmet» och spann. Alla flickorna
hjälptes åt att virka en bordduk.
Sonen satt i utdragssoffan, tyst —
jag tror nästan han slumrade litet, med
föga artighet tör de nyanlända damerna.
Mor hade haft många barn. Fyra
voro döda, fyra i Amerika; sin man hade
hon mist, och satt nu på gården med
en 20-årig son, en 18-årig dotter och
två 12-åriga tvillingdöttrar samt
dessutom två fosterdöttrar.
Sorg och näringsbekymmer hade väl
tryckt sin stämpel på hennes ansikte
och brutit hennes hälsa, men lugnt och
glädtigt var hennes sätt det oaktadt;
och med hvilken ömhet vårdades hon ej
af alla sina barn!
Och den unga 18-åriga dottern
Hilda! Den genomskinliga, klara hyn med
de röda rosorna tydde på lungsot, en
skär renhet hvilade i de underbart djupa
ögonen. Stilla och tyst räckte hon till
för allt och alla; öfver de tärda, fina
dragen for ett hjärtegodt leende hvar
gång hennes blickar mötte moderns eller
syskonens.
Det riktigt värmde mig in i hjärtat
att sitta och iakttaga henne.
Grannhustrun hade sport att mor hade
»främmat» och kom för att prata.
Öppenhjärtigt och otvunget fortgick samtalet
från deras sida, och varmt intresse
visade de för oss — — vi sutto där med
våra infama lögner.
Grannhustrun berättade, att hennes
man, som också var maskinarbetare, rest
till Amerika, och tyckte så synd om
mig. Hon frågade, hvad slags arbete
min man haft i Motala, hvilken fråga
jag, sä godt jag kunde, sökte besvara.
Mor tog reda på våra
familjeförhållanden, hvilka vi med afskyvärd säkerhet
uppdiktade.
Den gamla pigan, som haft mycket
att beställa i köket, kom så in tned
gröten — tnen den gick vår näsa förbi, då
vår närvaro ej varit beräknad vid
kvantitetens bestämmande. Vi fingo en
anrättning för oss, bestående af fläsk, svart
bröd och mjölk, allt under det vi
åskådade grötens förtärande. Alla åto i tur
och ordning ur samma fat, två och två
samtidigt, under det Ola, som hastigt
fått ett anfall af renlighetsifver, helt
oge-neradt tvättade sig.
Kl. Vä 9 började bäddning i alla vrår
för 8 personer, hvarför vi funno för godt
att retirera till vår lilla kammare, som såg
helt festlig ut med sina två jättelika
myrtenträd.
Trötta efter dagens mödor, kröpo vi
in i vår korta och smala lilla soffa, som
strängt taget icke rymde oss.
När man känner med sig, att man
ej kan eller bör röra sig i sin bädd,
vaknar städse hos den trotsiga naturen ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
