Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Byggnadsplaner å Helgeandsholmen. En återblick. Af Moritz Rubenson. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYGGNADSPLANER A HELGEANDSHOLMEN.
, I 3 I
gärd. Säkerligen med blödande hjärta vände
byggnadskommittén sig därför till akademien
för de fria konsterna med en förfrågan, som
dock icke gick så rakt på sak, som den,
hvilken de båda motionärerna formulerat. 1 ett
språk, som kan väcka diplomaters afund,
frågades akademien, huruvida framflyttningen
kunde äga rum, utan att berättigade
estetiska kraf därigenom åsidosattes. Svaret på
denna sålunda begränsade fråga lydde så:
»Då kungl, akademien till följd af den
framställda frågans formulering tyvärr saknar
anledning att här närmare inlåta sig på frågan
om olämpligheten af att på ett så begränsadt
område som Helgeandsholmen uppföra tvänne
stora, monumentala, till karakteren så
olikartade byggnader, vare sig att de äro
förenade eller icke, får kungl, akademien under
reservation, att dess utlåtande skulle kunna
tolkas som ett gillande af hela
byggnadsplanen, afgifva det yttrandet, att genom den
nya, nu ifrågasatta gränslinien berättigade
estetiska kraf åsidosättas i ännu högre grad än
med bibehållandet af den ursprungligen
föreslagna gränslinien, emedan genom
framflyttningen dels riksdagshuset skulle ytterligare
inkräkta på kungl, slottets arkitektoniska
helverkan, dels ock riksdagshuset själft, oaktadt
sin storlek, komma att ytterligare nedtryckas
af slottets öfverväldigande dimensioner».
Askådningssättet är tydligen detsamma som
etatsrådet Meldahls. Visserligen beslöts detta
svar med 15 röster mot 13; men den
besegrade meningen skilde sig i realiteten
ganska litet från flertalets. Äfven af de tretton
uttalades den åsikt, att riksdagsbeslutet lade
hinder i vägen för en ur alla synpunkter
tillfredsställande lösning af Helgeandsholmens
bebyggande, och efter att hafva uttalat det
omdöme, att framflyttningen var att föredraga
framför en ytterligare våning på
riksdagshuset, afgåfvo de det försiktigt affattade svaret,
att genom framflyttningen »berättigade
estetiska kraf icke i väsentlig mån åsidosättas
utöfver hvad som kan varda fallet, om
riksdagshuset når fram till samma linie». En
enhällig förkastelsedom öfver riksdagsbeslutet
af desse sakkunnige kan sålunda med fog
sägas hafva blifvit följden af denna vädjan
till akademien för de fria konsterna.
Kommittén fortgick emellertid på den beträdda
vägen och angaf såsom sitt mera fyndiga än
uppriktiga skäl, att kommittén följde den
mening, som uttalats af reservanterna, bland
hvilka de allra fleste voro arkitekter.
Huru litet vägande detta skäl i
verkligheten var, bevisas ovedersägligen af två
uttalanden af sakkunnige i början af år 1 891.
Svenska teknologföreningens fackafdelning
för husbyggnadskonst sammanfattade den 9
januari 1891 sina åsikter i denna
byggnadsfråga i ett enhälligt godkändt utlåtande, i
hvilket bland annat följande, närmare motiverade
omdömen förekommo. Helgeandsholmen bör ej
anordnas endast till öppen promenadplats utan
äfven till någon del bebyggas, enär platsen
vore alltför dyrbar att ej göras räntebärande
och en byggnad af lämpliga dimensioner och
med måttliga anspråk ingalunda borde komma
att misspryda denna genom sitt läge så
betydelsefulla del af hufvudstaden. Holmen bör
ej bebyggas enligt 1888 års riksdagsbeslut
på grund af byggnadsplatsens otillräcklighet,
grundläggningens dyrhet och vansklighet.
Riksdagshuset bör ej förläggas å holmen, då
läget i förhållande till omgifningen omöjliggör
den karaktär af själfständighet och värdighet,
andra statsmaktens residens kräfver, samt det
högt liggande slottet med sina väldiga
massor från väster, norr och öster skulle verka
nedtryckande på riksdagshuset, hvilket
dessutom från öster skulle döljas af Norrbro och,
sedt från slottet, komme att förete en för
utsikten skymmande takkomplex. Riksbanken
kan med fördel förläggas till holmen.
Utredningen före riksdagens beslut har ej varit
tillräckligt uttömmande för frågans afgörande.
Vid ett sammanträde den 13 februari
1891 i konstnärsklubben, besökt af 59
ledamöter, däribland många af våra mest
framstående artister i olika grenar af de fria
konsterna samt erkände konstkännare, uttalades
af 57 bland dem det omdöme, att det ur
konstnärlig synpunkt vore oriktigt att
sammanföra två byggnader, så olika till karakter
och ändamål som riksdags- och riksbankshus,
samt att det var omöjligt att på en så liten
plats som Helgeandsholmen och i sådan
närhet till kungl, slottet gifva en byggnad den
monumentalitet och värdighet, ett lands
representanthus ovillkorligen kräfver.
Närvarande vid tillfället voro 18 arkitekter, bland
dessa 4 af de 6, hvilkas instämmande i
reservationen mot akademiens omtalade yttrande
åberopats såsom skäl för att ej lyssna till de
gjorda invändningarne, samt den man, hvars
sorgliga lott det blifvit att genomföra ett verk,
som han själf ur konstnärlig synpunkt stämplat
såsom omöjligt.
De efter akademiens hörande uppgjorda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
