Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenskt familjelif i slutet af 1700-talet. Af Oscar Levertin. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenskt familjelif i slutet af i 70O-talet.
439
io-årig drömt öfver Nordbergs folianter
om Carl XII — och hur skulle ej deras
sidor lysa och flamma 1741 på en gård
nära Wilmanstrand. Men han skulle
blifva teolog och började också predika
i tidens stil, t. ex. öfver »döden i
grytan, då fäsj ukan kommit till en af Lunds
grannsocknar».
Allt detta skiljer sig ej från tusen
andra prästmäns ungdomshistoria, men
hvad som gör Gjörwells autobiografi från
dessa år så intressant är skildringen af
hur hans väsen, stött tillbaka af tidens
torra förståndstro, vände sig mot
svärmisk sekterism för att till sist i herrn-
ut på terminen». Efter en nattvardsgång
1749 hände det honom också — just
på Lilla torget i Lund — att den
uppenbarelse, efter hvilken han så törstat, fyllde
hans själ, och »den himmelska frid, som
då alldeles intog och förändrade mitt
hjärta, kan ej med penna och bläck
beskrifvas». Nu öfvergaf han tanken på
att blifva präst, och när han 1751 efter
den utrikes resa, som fulländade hans
utveckling, kom till Stockholm, ingick
han i brödraförsamlingen, som samlade
alla de veka och svärmiska, som erforo
den religiösa känslans horror vacui inför
tidens alltjämt växande skepticism.
hutismen finna den känslorusiga
religion, som gaf honom frid. Med tafatta
och rörande ord beskrifver han sitt
yng-lingalifs strider, hur han kämpade för
att komma till den inre omvändelse, som
enligt pietismen var den religiösa lyckans
begynnelse. »När julhelgen var förbi»,
heter det, »satte jag mig före att
mellan terminerna omvända mig». Detta
själftvång lyckades begripligen icke. »Jag
resolverade därför till slut, att låta Gud
gjöra, som han behagade, ty jag trodde
honom sä till vida om godt, at han
ville min salighet och att han såg det
jag ej längre kunde låta saken trainera
I Stockholm började nu Gjörwell sin
tjänstgöring i det verk, han så länge
skulle tillhöra, och begynte därpå sin
sträfsamma bana som skriftställare och
publicist. »Guds Ara, Samfundets Bästa,
Inbördes Nöje och et Godt Samvete»,
se där de ord, med hvilka han år 1754
begynner den första af sina tallösa
publikationer, och de kunna nog sättas som
motto på hela hans litterära verksamhet,
men i detalj växlade hans åsigter
betydligt, särskildt i politiska och sociala
frågor. Dock att belysa dessa växlingar
faller utom denna uppsats’ ram. Betonas
må här blott, att han 1760 genom sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
