Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Helsingfors i sina monument. Af Karl A. Tavaststjerna. Med 21 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helsingfors i sina monument.
25 i
offentlig yttranderätt.
Endast vid akademien kunde
man ej förhindra landets
mening att uttala sig, om
ej annorlunda så genom
ofarliga demonstrationer
af ungdomen. Dessa
förskaffade tillställarne
officiel relegation från
universitetet på längre eller
kortare tid men samtidigt
ett slags martyrgloria och
den mäktiga opinionens
tysta medhåll.
Därför var
studentpolitiken populär och
studenterna allas gunstlingar.
Men då de fingo sitt eget hem i
Helsingfors och studentpolitiken sin egen
helgedom, ser det ut som skulle båda två ha
spelat ut sin största roll. Inrikespolitiken
fick sitt offentliga forum vid landtdagarna,
hvilka numera sammanträdde regelbundet
hvart tredje år. Tidningarna förskaffade
sig allt större yttrandefrihet, allt större
inflytande och allt större läsarekrets. De
ungdomliga demonstrationerna
efterträddes af mogne och praktiske mäns
försiktiga och väl öfvervägda uttalanden,
ångans och industriens tidehvarf kom
med nationalekonomi och andra reela
intressen. Studentpolitiken kastade sig
uteslutande öfver den till rang af
nationalitetsfråga uppdrifna språkstriden, som
redan under flera decennier förberedts, och
det nya studenthuset invegs till
tummelplats för alla ungdomens nationela
lidelser och parlamentariska behof. Där fingo
de förra slå ut i full låga och de senare
taga munnen så full med fraser som
någon bara kunde önska det.
Efter den långa och stränga tystnaden,
som studentpolitiken tidigare varit dömd
till, fick enhvar ändtligen skrika och
agitera och bilda parti och rädda
fosterlandet bäst han gitte, men ju större fri-
POLYTEKNIKUM.
heten blef, ju svårare öfverdrifterna för
de oskyldiga språkens skull, med desto
mindre allvar tog Finlands kalla förnuft
det hela, desto likgiltigare började det
förhålla sig mot sin beundrade ungdom
och dess görande.
Den tändande gnistan i fältropet: Ett
språk och ett sinnelag! Finland åt
finnarna! hade dock flugit vida omkring
och satt eld i unga sinnen. Den stora
nationela rörelsen hade på mindre än
tjugu år ökat antalet finska namn vid
universitet i kolossal proportion. De
verkliga politiska ledarne gynnade och
underblåste språkfanatismen hos
studenterna, själfva folkets stora massa hade
försatts småningom i rörelse, och likt en
långsamt stigande vårflod hotade nu
finskheten från det inre af landet på fullt
allvar att med sitt öfverlägsna antal
öf-versvämma de gamla svenska
kulturbygderna i Österbotten och Nyland, att skölja
bort hela det förhatade »främlingsväldet»
och eröfra själfva dess hufvudstad och
starkaste förskansning: Helsingfors.
Naturligtvis gafs det svar på tal.
Skickliga strateger och ingeniörer i det
svenska lägret förstärkte dammarne och
ledde vårfloden i kanaler. Men själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
