Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Litteratur. Det moderna Italiens författare. Prosalitteraturen. Af Helmer Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
HELMER KEY.
guiseppe giacosa.
rit för Manzonis nyktra uppfattning helt
och hållet främmande. Det förekommer i
hans böcker drömmar, visioner, som
förverkligas, varsel, mystiska
sammanträffanden, röster, som man hört i mörkret och
sedan känner igen, män och kvinnor, som
aldrig sett hvarandra men som älska
hvarandra på afstånd och som söka och
slutligen finna hvarandra.
Man läse t. ex. ifrån denna synpunkt
hans »Malombra» eller hans »Il Mistero del
Poeta», hvilka båda äro hans mest
personliga verk. Särskildt framträder i
inledningen till »Il Mistero del Poeta» starkt det
mystiska elementet. Men sedan man väl
kommit öfver denna och in i den
lefvande verkligheten, utvecklas temat med
mycken talang till en allmänmänsklig konflikt.
Det är kärleken som Fogazzaro, i olikhet
med Manzoni, företrädesvis söker skildra.
Men den kärlek, han analyserar, är icke
den artistiskt sensuela hos d’Annunzio, den
brutalt vulgära hos Praga eller den
borgerligt medelmåttiga hos Rovetta utan den
stora, världsomfattande passion, som griper
hela människans väsen och lif och för det
till godt eller ondt med ödets obetvingliga
styrka, den från alla låga drifter renande
makt, som de stora skalderna besjungit
och som för Dante var roten till hvarje
dygd. Hans lidelse har därför icke den
himmelsstormande kraft, som störtade Paolo
och Fransesca, men något af den mildt
berusande vekhet, det stilla, rörande behag,
som förklarar den hemliga tjusningen i en
del af Gounods musik.
Fogazzaros böcker fortskrida gärna i
dialogform; hela hans framställning närmar
sig samtalsspråket, hvilket tydligen i
öfverensstämmelse med det manzoniska
idealet för honom är ett stilistiskt mål. Längre
analyser förekomma sällan, och det
psykologiska ligger icke vidare djupt, hvilket
allt bevisar, att hans utbildning äger andra
förutsättningar än den senaste reaktionen
mot realismen. Det allt mera växande
psykalogiska intresset i den moderna
romanen är nämligen ett karakteristiskt uttryck
för den nya idealismen, som vaknat mot
slutet af detta sekel.
Denna idealism har en vetenskaplig, icke
en religiös grund. Den är icke
transcendent, d. v. s. lägger icke den andliga
verkligheten utom människan, utan immanent,
lägger den i hennes eget inre. Den är
den moderna, vetenskapliga psykologien,
som mer eller mindre direkt genom Guyau,
Ribot, Wundt och andra åter öfverflyttat
tillvarons medelpunkt från materien till det
psyk:!ska, till den mänskliga tankens värld.
Denna nya idealism, hvilkens litterära
program i Italien tydligast blifvit framlagdt
af E. A. Butti, söker, liksom materialismen
på det organiska lifvet, tillämpa
evolutionsprincipen också på det intellektuela
området. Den framställer inom litteraturen
såsom en hufvudfordran, att man aldrig
bör betrakta lifvets fenomen endast såsom
yttre tillfälliga företeelser, utan tvärtom
med hänsyn till deras ideala betydelse, till
det inre djupare sammanhanget, eller, med
andra ord, man vill, att händelsen skall
vara symbolen för en idé.
Det är närmast Henrik Ibsens
inflytande som i Italien framkallat denna
riktning. Den förste, som bröt vägen, var
dramatikern Guiseppe Giacosa genom sitt äfven
i vårt land högt värderade skådespel »Tristi
Amori.»
Enligt honom bör idén icke vara en tes,
det vill säga icke ett visst, stort eller litet,
samhällsproblem, utan i stället någon af de
evigs, psykologiska frågor, som aldrig
kunna lösas men likväl alltid bibehålla
intresset och röra. Han har därför t. ex. i
»Tristi Amori» och i »I Diritti dell’Anima»
velat visa, huru människor mången gång
utan eget förvållande eller andras ondska
kunna råka i förfärliga konflikter, så myc-
* öfversatt på svenska under titeln »Stulen lycka».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
