Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om stadsplaner med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Af Fredrik Sundbärg. Med 18 bilder (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I94
FREDRIK SUNDBÄRG.
stora tekniska hjälpmedel: de ha
undanröjt alla omöjligheter, men därmed ha
de också vant oss af med bruket af
vår intelligens; det är bekvämare att
använda — dynamit}
Efter att hafva lyckats åt Stockholms
yttre delar gifva en så öfvervägande
modern prägel, hafva nu snygghetsifrarne
på allvar vändt sina blickar mot den
gamla inre staden, systemdyrkarnes
sorgebarn, som de så gärna också ville
sätta någon hyfs på. Så ha de funnit
på den radikala utvägen att realisera
hela skräpet till ett bolag, som rifver
ned de gamla kåkarna och i stället
förser oss med en ny prima patenterad stad.
Om man någonsin skulle behöfva
söka efter bevis på svenskarnes så ofta
påpekade sorgliga ringaktning för sina
historiska minnen, så kunde man väl
knappast finna ett mera slående. Vi ha
svårt att tänka oss möjligheten att i ett
annat land se ett dylikt förslag på
allvar framläggas; att det skett hos oss,
hedrar icke nationen.
Då man visserligen, efter hvad som
senast passerat i denna sak, har
anledning att hoppas att projektet, sådant det
nu föreligger, kommer att mer eller
mindre anständigt begrafvas, kan det synas
onödigt att här ingå på någon kritik
däraf; men som det dock är att befara,
att dess ande i en eller annan skepnad
kommer att gå igen, torde det icke skada
att något belysa det.
Därom torde till en början alla vara
öfverens, att förslaget, som omfattar staden
öster om Stora Nygatan, i fråga om
konsekvens icke lämnar något öfrigt att önska.
Dess upphofsmän nöja sig nämligen icke
med att rifva ned alla husen, så att de
förutom slottet, Börsen och kyrkorna
jämte Skandias och Skandinaviska ban-
kens hus, spara åt sig endast
»packhuset» — de vilja ej lämna själfva jorden
i fred.
Den ännu befintliga ursprungliga
planläggningen af den holme, som utgör
Stockholms City, står till holmens natur i ett
ganska intimt förhållande. Midt på dess
topp ligger Stortorget med kyrkan, och
härifrån sänka sig gatorna ned mot
stränderna, hvilkas linier återgifvas af
långgatorna. — Det duger ej för den nya
tidens män. »Spräng bort Störtorget och
fyll därmed ut Slussplanen»,
kommendera de. — An kyrkorna då? Jo, de fä
ligga kvar uppe på hvar sin fyrkantiga
terrass, dit man leder trappor.
Undras hvad dessa stackars åldringar
själfva skulle komma att tänka om saken?
Månne de icke, upplagda på dylika
schavotter till begapande af ett yngre släkte,
skulle beklaga, att de icke fingo
nådestöten vid sidan af alla sina kamrater,
som föllo offer för de rasande
nivellö-rerna!
Statistiska centralbyråns intressanta
hus (Axel Oxenstiernas palats, där han
utandades sin sista suck1) får jämte
andra hus stryka på foten för att bereda
en stor öppen plats framför sydvästra
slottsfasaden. — Vill man måhända
härmed gifva oss en ersättning för att
slottet genom »Helgeandshusen»
bortskymmes från Mälarsidan? — Sköna tanke!
Då man bygger för den sida af slottet,
som uppenbarligen är anlagd för att
verka på långt håll, vill man godtgöra
detta genom att frilägga ett parti däraf,
som lika afsiktligt är komponeradt just
för att ses på nära håll.
Midt bland de tragiska känslor, som
detta projekt väcker hos vännen af svensk
konst och svensk historia, far han ett
ovillkorligt komiskt intryck af det sötsura
sätt, hvarpå författarne urskulda sig där-
1 Inom arkitekturen är det järnet som
mången gång far ersätta intelligensen.
1 Jfr Ellen Fries. Axel Oxenstiernas privatlif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
