Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Några ord om min resa genom Asien. Af Sven Hedin. Med 10 bilder, hvaraf 8 efter teckningar och fotografier af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några ord om min resa genom asien.
429
halfvilda asiaterna, måste han genom
vänlighet söka vinna deras tillgifvenhet,
men den europé, som genom ett arrogant
uppträdande och genom att se ned på
asiaterna såsom lägre väsen stöter dem
för pannan, han reser i sin egen väg
hinder, som äro svårare att öfvervinna än
de, som naturen och elementerna bjuda
på. Äfven sådana resande hafva funnits,
och undersöker man de omständigheter,
under hvilka några af dem blifvit mör-
komma, och själf får ansvara för
provianteringen, eller också köper man dem.
Provianteringen är dock under vintern
ganska svår, och man måste medtaga ett
antal extra hästar för att bära fodret.
Under sommaren, då bete finnes, är
saken enklare.
I de högalpina trakterna i östra
Pamir, mellan 4,000 och 6,000 meters höjd,
använde vi däremot alltid jakar, hvilka
i dessa trakter vida öfverträffa hästarna
alai-kedjan sedd från is-fairan-dalen.
dade, finner man i alla fall — utom
Adolf Schlagintweits — att de själfva
bära skulden för sitt öde.
Om jag nu skulle nämna något om
de olika resesätten, så kan till en början
sägas, att »de äro mångahanda» och växla
för olika trakter, men det sätt, hvarpå
man vanligen tar sig fram, är dock ridt.
Under resorna i Pamir använde jag
vanligen hästar; antingen hyr man dem
af en karavan-baschi, som då får bära
förlusten af de djur, som möjligen om-
och utan synnerlig ansträngning fördraga
400 mm:s lufttryck; de skaffa sig äfven
i ogynnsammare trakter bete och äro
alldeles icke nogräknade i detta afseende,
och de taga sig med vighet fram äfven
i terräng, där människan stannar —
såsom på hala gletschrar, i djup snö eller
i halsbrytande blockmoräner. De måste
dock vara väl tränerade ridjakar, eljes
vägra de ofta att anstränga sig.
På låglandet, utmed Kaschgar-darja
och mellersta Jarkent-darja, använde vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
