Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Har en nationalteater berättigad betydelse? Af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAR EN NATIONALTEATER BERÄTTIGAD BETYDELSE?
Af HELENA NYBLOM.
DET förekommer mycket ofta, att
människor bedöma en sak efter dess
missbruk. Kan man påvisa, att en sak
många gånger blifvit missbrukad, så utdömes
den såsom farlig och värd sin undergång.
Nu är det dock i själfva verket sä, att
allt kan missbrukas: religionen, kärleken,
konsten, ett godt hufvud, stora gåfvor, med
ett ord, all kraft kan missbrukas. Det
enda, som hvarken kan missbrukas eller
brukas till någonting, är det innehållslösa,
eftersom det är detsamma som rakt
ingenting.
Om man därför skall uppfatta en sak
riktigt, så bör man bedöma den efter det
yppersta den åstadkommit.
Det bästa resultatet af en institutions
tillvaro är intyget om dess värde och 0111
hvad den, riktigt uppfattad, kan
åstadkomma.
Teatern är en institution, som väckt
och fortfarande väcker stor förargelse hos
många rättänkande människor, just på grund
af de stora missbruk den gjort sig
skyldig till.
Men skulle teatern verkligen blott vara
ett mer eller mindre farligt tidsfördrif, då
har den ingen rätt att existera. Är den
däremot en kraft, som innebär möjligheter,
hvilka väsentligen kunna bidraga till
människors förädling och glädje, då bör den
omhuldas och hjälpas för att kunna
åstadkomma det bästa, den förmår, d. v. s.
häfda sin plats som en af de betydande
yttringarna af skön konst.
Som hvar man vet, var en dramatisk
föreställning hos de gamla liktydig med en
religiös fest. De grekiska tragediernas
allvar erbjöd åskådaren att begrunda lifvets
djupaste problem.
Under den kristna tideräkningen var
det kyrkan som först begagnade den
dramatiska framställningen som ett
uppfostringsmedel, väl vetande hur mycket
starkare ett exempel, lefvande framställdt,
inverkar på naiva sinnen än blotta ord.
Det var episoder af Kristi lif och
helgonens historia som i lefvande bilder
framställdes för folket, och hur djupt sådana
framställningar af det högsta kunna gripa
en, därom bära de många olika tänkande
vittne, som i våra dagar bevistat
passionsspelen i Ober-Ammergau.
Då det kyrkliga dramat gick ut bland
folket, började det med så kallade
»moraliteter», och det var samma skillnad
mellan religiösa skådespel och moraliteter som
mellan religion och moral.
Religionen, som tager hela människan
i anspråk, verkar lefvandegörande och
inspirerande. Moralen, som håller sig
uteslutande till förståndet, går undervisande
till väga och stryker starkt under
tendensen. I de religiösa skådespelen
framställdes oftast, huru de heliga personerna
kämpade och ledo, deras goda gärningar och
underverk samt deras slutliga belöning, som
vanligtvis bestod i en afrättning på ett mer
eller mindre grymt sätt.
Moraliteterna visade däremot med
systematisk noggrannhet, hur dygden belönas
och lasten straffas redan i detta lifvet. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
