Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En äkta man. Lustspel i en akt af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
KARL HEDBERG.
Hedda.
Nej, det gör jag inte.
Rikard.
Och ändå har du det.
Hedda.
Har jag? — Kära Rikard, var nu inte dum!
Rikard.
Jaså — har du kanske inte förtegat för mig,
att Alf, innan vi förlofvade oss, friade till dig och
fick korgen ?
Hedda
(efter ett ögonblick•).
Jaså, är det, det du kallar för att ha
hemligheter. Hvem har förresten talt om det för dig?
Rikard.
Det har han själf ändtligen varit så god och
gjort!
Hedda.
Alf — hur kunde det komma sig?
Rikard.
Ja, det är detsamma! — Jag väntar emellertid
på en förklaring.
Hedda.
Ja, hvad -skall jag egentligen förklara? Först
och främst var det hans hemlighet mycket mer än
min, och för det andra skedde det ju, innan du
hade något att bestämma öfver mig. Jag kan just
undra, hvad du skulle ha gjort för min, om jäg
kommit och fordrat räkenskap för allt, soin du haft
för dig, inedan du var ungkarl ? Det är nog
mycket det, som jag inte vet — gud ske lof!
Rikard.
Det var då också en jämförelse! Jag kände
ju inte dig då ännu — men när det här inträffade,
var du redan kär i mig, och det hade varit din
absoluta skyldighet att tala om det för mig, så
mycket mer, som du visste, att Alf var min
intimaste vän och skulle höra till vårt nära umgänge.
Antag bara, att han varit en ännu större kanalje
än hvad han är — då kunde han ha begagnat sig
af min okunnighet på ett snyggt vis.
Hedda.
Det tviflar jag på — eftersom det väl i främsta
rummet berott på mig.
Rikard.
Hm, i det fallet är du naturligtvis som alla
andra kvinnor — trohet är något, som ni har ett
mycket sväfvande begrepp om.
Hedda
(ler).
Tror du? — för resten hade du då naturligtvis
fått veta det. Men nu var ju hela saken slut med
den gången —
Rikard.
Var den slut? — Ja, egentligen förvånar det
mig inte, att du sitter och narras med en sådan
säkerhet — det är bara ren konsekvens —
Hedda.
Påstår du nu till på köpet, att jag narras ?
Rikard.
Ja, men det tjänar ingenting till. Alf har t^lt
om alltsammans för mig — hör du, alltsammans !
Hedda.
Ja, jag hör — men jag är verkligen nyfiken på
hur du skall kunna beslå mig med att tala
osanning.
Rikard.
Det är väl tydligt nog — för du tänker väl
inte låtsas, som om du inte visste, att han
fortfarande är lika kär i dig ?
Hedda.
Har han sagt det?
Rikard.
Ja, det har han!
Hedda.
På fullt allvar?
Rikard.
Ja.
Hedda.
Sådana dumheter!
Rikard.
Du far förlåta, att jag tror honom mera
därvidlag — men jag har mina skäl.
Hedda.
Var så god — men eftersom han aldrig gjort
den ringaste antydan för mig om den saken —
Rikard.
Ja, det betyder ingenting ! Sådant där har ni
minsann alltid ögonen öppna för ändå! Och det
har nog inte undgått dig heller, det vet jag
mycket väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
