Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Arktiska sommardagar. Af Thorild Wulff. Med 20 bilder efter fotografier af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
THORILD WULFF.
tenytan, nyfiket mönstrande båten, och
hälsades med ett par bomskott.
Bland de många nya erfarenheter,
som den »civiliserade veklingen» får göra
i Ishafvet, är äfven den om aptitens
direkta förhållande till polhöjden. Man är
ständigt hungrig och hinner ej väl bli
mätt, förrän aptiten redan börjar växa
igen.
Hela människan blir som pånyttfödd
däruppe. Alla urgamla, sunda primitiva
drifter från stenåldern, som lidit afbräck
orädda, kritiska klarsynthet, som manas
fram under vildmanslifvet i den ständiga
solens land. Här lär mig ett enda
andedrag att tränga djupare i mysteriets
väsen, lär mig skilja det väsentliga,
bärande i lifvet från det myckna värdelösa.
En enda stor, fulltonig stämning, vuxen
fram ur denna klara, förunderliga luft,
ur en natur, som verkar med bjudande,
stolt majestät, ett enda sådant ögonblick
lär mig mer af lifsvishet än sömnlösa
nätters vånda och sjuka, trötta grubbel.
SIBIRISKA HUNDSPANNET PRÖFVAS. 8 JULI.
under årtusenden och som man trodde
slocknade, växa fram och fylla vårt
stackars slappnade gudsbeläte med rödt blod
och en ny ung lifskraft, som förnimmer
sig i släkt med den starka, obändiga
naturen omkring. Man erfar en helt ny
känsla af fysiskt välbehag, känner sig
kvitt alla de tusen hvar för sig
omärkliga lyten, som den betryckta människan
lärt sig sammanfatta i ordet arfsynden.
Jag känner med välbehag hela stycken
af min själ försvinna, bli värdelösa och
skamsna, trängda åt sidan af all den
Jag kände aldrig hemlängtan under min
sommar bland Spetsbergens fjäll. —
Följande dag återkom »Svensksund»
från Advent Bay, och sedan vi på prof
brutit några tiotal säckar stenkol ur ett
i strandbranten anstående juralager, satte
vi kursen nordvart igen.
Spetsbergskolen visade sig brinna jämnt och raskt,
men frestade rostarna genom sin stora
halt af svafvel. Äfven deras askhalt var
alltför stor, för att dessa kol skulle löna
en brytning annat än som nödfallsutväg
vid bränslebrist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
