- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nionde årgången. 1900 /
386

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En aristokratisk tidningssskrifvare och hans familj. Bild från Gustaf III:s tid. Af Oscar Levertin. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

370

OSCAR LEVERTIN.

stora slag för ätandet af hästkött. Han
drefs därtill af den allmänna nöden och
fattigdomen. Missväxt hade det varit
både 1780 och 1783, och 1789 lefde folk
af »agnar och drank», ja, till och med
af »mossa och bark». Stora
tiggarskaror drogo kring landsvägarna, och
Germund Adam såg i hästköttet en
räddning för det utarmade landet. Med den
litet teatraliska iscensättning, som
utmärkte tidens alla filantropiska försök,
sammankallade han sina underlydande,
»de» — som han själf skrifver — »397
ätande personer, som bo och vistas på
de jorddelar jag äger och ärft, hvilkas
bärgning och underhållande nu så visst
är min samvetes plikt, som jag af dem
andra år fådt och vidare vill vänta
min egen föda».

Med de 18 äldsta af sina bönder
(han kallade dem sedan med anspelning
på Svenska Akademien »de 18 som
flådde märren») slaktade han en häst,
tillredde dess kött och åt själf och
bjöd sina bönder och torpare att äta.
I en särskildt tryckt proklamation till
»Svenska Allmänheten» skildrade han
detta och uppmanade alla
fosterlandsälskande män att följa exemplet och
bekämpa fördomen mot ätandet af
hästkött. Inledningsorden må här inryckas
som prof på det lilla aktstyckets vackra
och värdiga ton: »Utur den okändhet,
som tillhör mitt landthushållarstånd och
ifrån den. glömda vrå, som utgjort mitt
wäl, fördristar jag mig för första och
troligtvis sista gängen upphöja min svaga
röst till Svenska allmänheten, hvarvid
jag först bör anhålla om det tålamod
och den milda uttydning, som ömsinta
Människor förunna välmening och nit
för de fattigas, för de svältandes hjelp».
Proklamationen och hela idén voro
alldeles ägnade att tilltala den i filantropi
och praktiskt experimenterande lika galna
tiden, och förslaget diskuterades öfver

hela riket och omhändertogs af alla sor
ters patriotiska sällskap. Vintern 1784
var det inom aristokratien i Stockholm
ett rent mod att bjuda hvarandra på
hästkött à la Germund Adam
Cederhjelm. Den hederlige människovännen
fick från alla kanter instämmanden och
loford (största delen af hans i kgl.
biblioteket förvarade korrespondens rör
hästkött). Många drefvo nyfikenheten
därhän att besöka honom själf på
Ribbingebäck, och bland dessa gäster
förtjänar en särskildt att ihågkommas,
Leopold, hvilken som ung Lidénsk
bibliotekarie i Uppsala gjort Adam Cederhjelms
bekantskap och trifdes väl i hans glada
hem. Cederhjelm sänder (ä/io 1785) sin
broder Josias Carl en skildring af
Leopold, som är intressant såsom en
porträttstudie öfver den store skalden från
hans ännu præhistoriska tid.

»Leopold är helt och hållet geni, det
minsta och det klemigaste till kropp, som
jag-sett. Han skref under sin härvarelse en gransk
ning öfver Tåget öfver Bält (kritiken öfver
Gyllenborgs hjältedikt) som snart lär komma
ut på trycket. Som människja måste han ha
fel, fast jag icke kunnat se dem, om icke ett
enda misstag, att han litet vill, det man kallar
trancher du grand seigneur, hvari han . har
mycket orätt, ty med sådant snille som hans,
äger man mångdubbelt mera värde än alla
seigneuriala grandeurer. Emellertid är han
mycket rolig och aimable, som icke skadas,
kanske höjes af den dignité han håller af att
visa.»

Och efter denna lilla skildring citerar
Adam en dikt till sig, hvilken Leopold
skrifvit och hvilken såsom otryckt
förtjänar att meddelas.

Titi Herr Baron Cederhjelm.

Ni af de Lärdas häfder vet,
Hur philosophiskt Plato dömde
en hvar, som hälsas för poet.
Utur den ståt — hvarom han drömde —
Det släcktet alltid gjör förtret.
Men Ni; som i er sjelfklokhet,
Belett den stora mannens lära,
som trygg vid eget snilles ljus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1900/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free