Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Walter Savage Landor. Af Frigga Carlberg. Med 4 bilder - Århundradets sjukdom. Af Nils Erdmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53<5
frigga carlberg.
•önskan». — Chaucer och Boccaccio dinera
hos Messer Francesco Petrarca och berätta
hvarandra historier om »Mona Tita» —
»made by nature to live on this side of
Fiesole». — Epikurus talar filosofi med
sina kvinnliga lärjungar i Athens
trädgårdar. — Leonora d’Este besvär sin fångne
älskare att glömma henne och dör
glädjestrålande, då han bedyrar, att han aldrig
kan glömma. — Beatrice mottager den
sista kyssen med orden: »Dante, Dante,
den gör hjärtat så sorgset sedan».
Dessa och oändligt många andra
bilder har Landor framställt med den
»absoluta visionens» hela trovärdighet. Och det
egendomliga är att ju äldre han blef, ju
klarare, kraftigare målade han. Om en af
dialogerna, skrifven efter författarens
åttionde år, yttrade Carlyle: »Tror ni att den
storslagne gamle hedningen skrifvit detta
nu? Det låter som klangen af romerska
svärd på barbarhjälmar! Den okuflige,
gamle romaren!»
Styrkan och ömheten ha aldrig ägt en
bättre tolkare än den författare, hvilken en
samtida kritiker liknat vid »a stormy
mountain pine that produced lilies»; och det
är framtiden förbehållet att låta honom
intaga den plats honom med rätta
tillkommer bland litteraturens stormän.
ÅRHUNDRADETS SJUKDOM.
AF NILS ERDMANN.
» T T VAD man icke förstår, har man ingen
-*- befogenhet att bedöma», säger Amiel,
den man hvars Fragments cTun journal
intime först nu blifvit öfversatta på svenska
under titeln »En drömmares dagbok».
I andra aforismer säger han, att det att
förstå ett konstverk — en existens, en
biografi, en människa — är att stoppa in
fågeln i ägget, örten i fröet, att med ett ord
»rekonstruera det ifrågavarande väsendets
hela genesis». Att förstå är att känna
enheten i den sak, som skall förklaras, att
uppfatta den hel och fullständig, att i
tankarna skapa den på nytt.
Blott den verklige kritikern är nog
smidig att kunna göra detta, nog mångsidig
att kunna lefva om det lif, ur hvars sköte
konstverket framsprungit. Blott han äger
af naturen och genom öfning den förmåga
af intellektuel metamorfos, utan hvilken
hans dom blir ett subjektivt hugskott, mera
beroende på hans tillfälliga stämning eller
lifsåskådning, på hans personliga ställning
till de problem han bedömer, än på
hänsynen till, medkänslan för, det kärleksfulla
deltagandet i och förståendet af den själs,
det lifs historia, som allena skapat
konstverket. Ingen frambringar ett sådant efter
den ene eller den andre kritikerns
moraliska och estetiska recept. Ett konstverk
är ett stycke lif, produkten af en säregen
individs säregna öde och temperament,
svårare att begripa och mera originelt, ju
mera konstnären skiljer sig från den
vanliga människotypen, och i hvarje fall en
gåta äfven för den, som helt tror sig fatta
dess innebörd. Ty en mur skiljer individ
och individ, trots alla närmanden. Hvarje
människa är en värld för sig; trots alla
vänner och själsfränder lefver och dör hon
ensam.
Hvad som gäller om kritikern gäller
äfven i viss grad om läsaren af en bok,
åskådaren af ett drama eller en tafla. Hvarje
läsare är i detta fall kritiker. Men han
saknar förmågan af intellektuel
metamorfos eller har den åtminstone mera
outvecklad. Han går till verket utan att
egentligen kunna frigöra sig från sitt eget jags
synkrets, fången i de bojor hans karaktär
smider och därför omottaglig eller likgiltig
inför allt sådant, som ej direkt berör
honom själf, icke ligger inom den horisont
han behärskar. Han är ofta plebej i
andens värld, och ju mer exklusivt och
aristokratiskt ett arbete förefaller, dess
svårare har han att njuta det. — — —
Vår svenska öfversättning af Amiels
journal inledes med ett förord af Ellen
Key. Fullt riktig är hennes mening: »Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
