Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Uno Troili. En minnesteckning af Lotten Dahlgren. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNO TROILI.
I C
ditionerna voro gamla i bygden, lära vi
af Geijer och Lilljebjörn. Den yngre
generation, till hvilken Troili hörde,
van-släktades icke från sina illustra
föregångare. De gamla poeterna, Dalin,
Oxenstjerna, Kellgren och Leopold, hade vis"
serligen fått ge vika för Byron,
Almqvist och Fredrika Bremer, hvilka, jämte
de evigt unga mästarna Moliére och
Holberg, nu voro mest på modet, men med
samma ifver som under de gamla
klassikernas dagar slukades allt i bokväg,
som från den yttre världen letade sig
fram till denna lilla kulturvrå. Hur de
beundrades och kommenterades, dessa
litteraturens stora andar, kritiserades eller
höjdes till skyarna allt efter läsarens
anläggning för det svärmiskt-fantastiska
eller det mer sundt-förståndsmässiga! I
litterära frågor torde Uno ej precis
varit den förste smakdomaren, häri hade
han väl sin öfverman i den andre
glade Ransätersgossen, den unge
æsthe-tices studiosus Fredrik Dahlgren, hvars
besök i hemtrakten under de trägna
studieåren i Uppsala ofta sammanföllo med
vännen Unos och liksom dennes bildade
epok i det enformiga landtlifvet,
åtminstone bland de unga flickorna. I hvad
som gällde det artistiska och
musikaliska var däremot Uno obestridt n:r
ett. Vackra röster var det också godt
om, musikalisk begåfning likaså. Där
sjöngs och musicerades med ifver och
hänförelse, Uno naturligtvis i första
stämman. Där uppfördes små
teaterpjeser med Uno som själfskrifven
premieraktör.
Men under tiden hvilade ej ritstiftet
— pensel och färg tycks han ännu ej
gripit sig an med. Rundt omkring sig
fann han ju rikligt stoff" för så väl den
romantiska som den humoristiska
dragningen i sitt lynne. Ännu kände han
ej trycket af konstnärens allvarstunga
ansvar, konsten var då bara en lek ett
malin lalin. blyertsteckning af uno troili-
Tillhor kanslirådet F. A. Dahlgrens arfvingar.
tidsfördrif att muntra upp sig själf och
vännerna med under ferierna.
De flesta af Troilis Ransätersbilder
ha nog strötts för vinden, då han själf
var den vårdslösaste bland de vårdslöse
att ta vara på sina egna händers verk,
men en del har af pietetfulla
ungdomsvänner räddats undan förstörelsen, och
de lämna nu ett ganska godt material
till bedömandet af detta tidiga skede
af konstnärens utveckling. Än
återgifvas i fint skuggade blyertsritningar de
idealiserade porträtten af
barndomsväninnorna, bland hvilka man i en ofta
förekommande ung dam, hvars täcka
ansikte inramas i ett rikt svall af lockar,
anar, att originalet intagit mer än
vännens plats i den unge målarens hjärta.
Än är det hans egen fars blida,
sympatiska drag, än någon af de andra
ärevördiga grannpatronernas. Men den
humoristiska genren ar dock den
förhärskande. Roliga gubbar fanns det
godt om i Ransäters brukssamhälle.
Bondgubbar, smedsdrängar och bygde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
