Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Pionlanternan. En japansk spökhistoria af Lafcadio Hearn. Öfversättning för Ord och Bild af J. M. - VIII - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIONLANTERNAN.
613-
Slutligen svarade O-Yoné:
»Min kära härskarinna, jag förstår
icke, att ni bryr er om en man som är så
grym?. . . Nåväl, låt oss se, om det finnes
någon ingång på baksidan af huset; följ
mig.»
Och tagande O-Tsuyu vid handen,
ledde hon henne bort mot husets
baksida; och där försvunno de båda
plötsligt, såsom ljuset försvinner, då en
lampas låga blåses ut.
IX.
Natt efter natt kommo skuggorna vid
spöktimman; och hvarje natt hörde
Shinzaburo O-Tsuyu gråta. Men likväl trodde
han sig redan räddad och anade icke
att hans öde redan var besegladt på
grund af hans tjänares trolöshet.
Tomozo hade lofvat Yusai att aldrig
för någon — icke ens för sin hustru
O-Miné — omtala de underbara
händelser, som tilldrogo sig. Men spökena
tilläto icke länge Tomozo att vara i fred.
Natt efter natt trädde O-Yoné in i hans
bostad och väckte honom ur hans
slummer och bad honom borttaga
tänkesprå-ket öfver ett mycket litet fönster på
baksidan af hans herres hus. Och
Tomozo, utom sig af fasa, lofvade lika ofta
att taga bort det fore nästa solnedgång.
Men då dagen kom, kunde han aldrig
förmå sig att hålla sitt löfte, fruktande
att det då skulle gå Shinzaburo illa.
Slutligen, en stormig natt, skrämde
O-Y-oné honom ur hans sömn med ett
vredeskri, och lutande sig öfver hans
hufvud-gärd sade hon till honom: »Akta dig,
huru du leker med oss! Om du icke
innan i morgon natt har borttagit texten,
skall du få erfara, huru jag kan hata.»
Och hennes ansikte var sä fruktansvärdt,
då hon talade, att Tomozo nästan höll
på att dö af fasa.
O-Miné, Tomozos hustru, hade aldrig
förut haft någon aning om andarnas
besök; till och med för hennes man
hade de endast tett sig som elaka
drömmar. Men denna natt hände det, att
hon plötsligt vaknade och hörde en
kvinna tala till Tomozo. Nästan i samma
ögonblick upphörde samtalet, och då
O-Miné såg sig omkring, varseblef hon
vid nattlampans sken endast sin
husbonde, darrande och blek af fasa.
Främlingen hade aflägsnat sig; dörrarna voro
stängda; det tycktes omöjligt, att någon
kunnat inträda. Icke desto mindre
vaknade hennes svartsjuka, och hon började
att träta med och utfråga Tomozo på
ett sådant sätt, att han såg sig nödsakad
förråda hemligheten och förklara det
trångmål, i hvilket han råkat.
När O-Miné hörde den hemska och
underliga historien, blidkades hennes
vrede, men som hon var en listig kvinna,
fann hon ögonblickligen på ett sätt att
rädda sin man genom att offra hans herre.
Hon rådde Tomozo att afsluta en handel
med de döde.
Nästa natt vid spöktimman infunno
dessa sig åter; O-Miné gömde sig själf,
då hon hörde ljudet af deras träsandaler:
Karan-koron, karan-koronl Men Tomozo
gick ut för att möta dem i mörkret och
hade till och med mod att säga dem
hvad hans hustru ingifvit honom att
säga.
»Det är sant att jag förtjänar edert
tadel, men jag har icke önskat göra
eder emot. Orsaken, hvarför texten ej
blifvit borttagen, är att jag och min
hustru ej äro i stånd att lefva utan
Ha-giwara Samas bistånd, och att vi ej
kunna utsätta honom för någon fara utan
att bringa olycka öfver oss själfva. Men
om vi erhålla en summa af hundra ryo
i guld, kunna vi villfara eder begäran,
ty då behöfva vi ej längre någon annans
hjälp. Därför, om ni vill gifva oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
