Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - A. E. Nordenskiöld. In memoriam. Af Ernst Beckman. Med 19 bilder - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a. e. nordenskiöld.
69
hedrad med äretiteln »den finska
mineralogiens fader». Redan som gosse fick
sonen följa med sin far på vidsträckta
resor med naturhistoriskt och särskildt
mineralogiskt syfte. Härvid väcktes
for-skarhågen både genom faderns föredöme
och hans undervisning. Vid
hemkomsten fanns rik tillgång på värdefulla
böcker och lärorikt umgänge. Med ett ord:
en bättre jordmån än hemmet på
Fru-gård kunde knappt tänkas för
utvecklingen af de ärftlighetens anlag, hvilka
lagts som faddergåfva i den lilles vagga.
Också har han själf, med tanke på
hemmets andliga luft och sin faders ledning,
uttalat, att hans »lefnadsstråt blef från
barndomen utstakad».
Sin första bokliga undervisning
mottog han i hemmet af en informator.
Men den som under dessa år ledde och
ordnade hans likasom syskonens
uppfostran var modern. Under faderns täta
resor måste hon taga allt i egna händer.
At denna förträffliga kvinna gaf sonen
i sin mannaålder följande vackra
eftermäle: »Hennes goda omdöme, kärlek
till allvarliga sysselsättningar, ädla,
fördomsfria och flärdlösa väsende utöfvade
ett varaktigt inflytande å alla inom
syskonkretsen samt skapade å Frugård ett
hem, där en sällsynt trefnad och endräkt
var rådande».
Gossen fick dock icke länge dröja i
det kära hemmet Endast tolfårig
inskrifves han jämte sin äldre bror bland
herrar gymnasister i Borgå gymnasium.
Till tröst för lärare, som ha att dragas
med lata och odygdiga skolpojkar, må
nämnas, att unge Adolf i början hörde
till de omöjliga. Under första terminen
utmärkte han sig endast, såsom rektorns
vitsord lydde, »för absolut lättja». Vid
vårterminens slut blef han kvarsittare
med kunskapsbetyget »mindre
tillfredsställande» i nära nog alla ämnen öfver
lag. Det är icke utan att man härvid
STATSRÅDET N. G. NORDENSKIÖLD.
erinras om Linné, hvilkens fader af
flertalet lektorer vid Växjö gymnasium
tillråddes att taga sonen från boken, »med
hvilken han ingenting kunde uträtta».
Men denna hans första motgång i
fråga om skolstudierna blef också hans
sista. FTter den betan var han hvad
flit beträffar likt en omvänd hand.
Förändringen tillskrifver han, betecknande
nog, frihetens uppfostrande makt. Jag
kan icke neka mig nöjet att om denna
sak anföra hans egna ord. Pedagogiskt
nog så kätterska, äro de från en viss
synpunkt riktigt uppfriskande.
Föräldrarne, säger han, voro kloka nog att
icke fästa någon vikt vid detta välförtjänta
missöde. 1 stället för att utfara i förebråelser och
öka den kontroll, som min mors närvaro i
Borgå och en för ändamålet särskildt anställd
privatlärare under första året af vår
gymnasietid skulle utöfva på våra studier, borttogs
öf-vervakningen nu fullständigt . . . Själfkänslan
sporrades häraf. Jag blef ytterst flitig och snart
en af de bäst vitsordade bland gymnasiets då
varande elever.
Bråkig och odygdig hade han dock
tid att vara, trots de flitiga studierna.
Och dessa egenskaper var det till en
del — åtminstone trodde han så själf
— som skaffade honom lyckan att väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
