Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur bokmarknaden - Af Bo Bergman - Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur bokmarknaden.
223
vilja påminna om begränsningens konst.
Dikterna i boken — när har hr Forsslund
skrifvit prosa utan vers? — äro käcka och
obesvärade och med många »hej» och
»hopp» i, men för det mesta upprepningar
af hvad skalden gifvit oss bättre förut. Det
är just det ledsamma med
Storgårdsblomster, att den har så litet nytt att säga oss.
Ingen skall bestrida värmen och glansen
öfver flera sidor och en viss storstilad
enkelhet, t. ex. i den vackra invokationen
till »Moder Jord» (sid 161), men entusiasm
räcker icke ensamt att göra böcker af.
För publiken blir också diktaren, i stort
sedt, alltid clownen, som måste hitta på
nya historier för att roa, nya upptåg, nya
sätt att skratta eller gråta. —
B. H. B.
Birger Mörner: När och fjärran. Stockholm.
Wahlström & Widstrand.
Författaren till Dess höga plaisir och
Fru Brahe till Ericksholm har återigen
utminuterat sin andes gåfvor i ett litet
elegant häfte i västficksformat. När man
faller för frestelsen att publicera 184 sidor
(med tjugu tretumsrader på hvar sida) som
bok, så bör det väl gärna vara något
annat och mera än omslaget som binder
samman dessa sidor, någon enhetlighet i
innehållet. Men det är klent beställdt med den
saken i När och fjärran.
Boken upptar femton historietter, och
när läsaren rutschat genom dessa, har han
fått vara med om litet af hvarje: en
spöksyn från Wreta med de tre
medeltidskungarna Inge Halstanson, Ragvald Knaphöfde
och Magnus Nilsson konverserande en
julnatt om människornas otacksamhet och sina
privata olyckor, vidare novelletter med
ämnen från alla möjliga håll, italienska
turistskildringar, en brefhistoria i
sextonhundra-talsspråk, en Panfantasi färserad med
konsulatsstatistik m. m. Man slungas mellan
en romersk taverna och en kryddbod i
Kvarsebo socken, mellan Sandhamn och
Neapels hamn, mellan Ekmans afsigkomne
löjtnant och den nästan lika afsigkomne
konungen af båda Sicilierna, mellan
barnpigan Rosina och guden Pan, mellan en
järnvägsolycka i Cajanello och ett regentskifte
i San Marino. Och så kanske man till
sist slutar sin blixtturné i Peterskyrkan, där
en ung elegant neger ligger och gnider sin
hjässa mot den helige fiskarens utsträckta
bronsfot...
Allt detta är för mycket; potpourriet
slår ihjäl hvart särskildt nummer, och det
finns dock nummer som äro både vackra
och intressanta. Till de bästa hör Två
människor, den lilla episoden om de bägge
älskande som ensamma i landtkyrkan lefva
igenom i fantasien den bröllöpsstund, som
aldrig kom i verkligheten. Genom den
öppna porten strömmar doften från lindarna
och kvällshimlen lyser röd i de öfversta
rutorna, medan den unge fantasten får sin
lilla kusin, grefvinnan af Hofva, på knä
vid altaret och trollar in henne i sina ord.
Det hvilar något så svenskt öfver den lilla
biten med dessa två svärmarsjälar och med
landtkyrkan och sommarlandskapet utanför.
— Rosina gömmer ett stycke lustig
folkpsykologi, och I helgonets republik är en
intressant skildring från San Marino och
berättad icke utan humor.
Man ger gärna sitt erkännande åt det
stilistiska i boken. Författaren förfogar
öfver en kåsörstil, som snuddar lätt och
angenämt vid ämnet och aldrig gör större
affär af det än läsaren kan anse det värdt.
Han har nog god smak att icke trötta och
tillräckligt af poet för att icke bli torr.
Dess höga plaisir -— där han väl nått
längst till dato — var ju en känsligt och
skickligt gjord tidspastell, och man borde
kunna vänta större saker i samma riktning.
Hvad man alldeles" säkert vill vänta är
ett mera homogent innehåll än i
föreliggande bonbonnière med dess sötaktiga
madame la marqulse-adress.
B. H. B.
K. G. Ossian-Nilsson: Hedningar. Stockholm,
Albert Bonniers förlag.
Det är länge sedan en debuterande
lyriker lyckats öfvertyga kritik och allmänhet
om sin starka och ursprungliga talang så
raskt och fullständigt som Ossian-Nilsson
gjort det med sina båda samlingar
»Masker» och »Hedningar».
Man har i själfva verket också rätt till
stora förväntningar. »Hedningar» är en
bok, som man ej blott läser och lägger
bort igen, utan som man, alldeles frånsedt
hvarje estetiskt omdöme, erinrar sig som
en personlig bekantskap. Det är icke många
unga skalder, som förmått ge sitt eget i
så utpräglade och fasta linjer. För att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
