Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Finska teatern i Helsingfors. Af Werner Söderhjelm. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
werner söderhjelm.
dan häftighet bemästrat sig hans sinne,
att han oupphörligen varit sysselsatt med
planers uttänkande därtill»; han tror sig
kunna häfva det förnämsta hindret, som
består i svårigheten att sam manbringa
ett nödigt antal af skickliga aktörer, och
säger: »Någon torde mena, att jag
ärnar gifva förslag till acteurers
hitförskrif-vande från Stockholm, Göteborg eller
Norrköping;? Ingenting mindre. Jag tror
dem finnas, och böra sammansökas ibland
oss själfve. De behöfva ock icke först
formeras; de äro redan inöfvade. Intagen
af mitt viktiga föremål har jag nämligen
uppmärksamt gifvit akt pä mine
medborgares lynne och uppförande; då jag
med glädje upptäckt ibland dem så många
goda ämnen och jämväl ypperliga
acteu-rer, af alla slag, att vi om fullkomlige
skådespelare alldeles icke behöfva anlita
utlänningar eller andra städers
innebyggare. Jag har, mig till minnes,
antek-nat de skickligaste och i tysthet indelt
dem efter de roler, hvilka de mästerligt
spela . . . det frågas nu endast, huru man
skall förmå dessa virtuoser att träda upp
pä skådeplatsen ...» Han betviflar icke,
att personerna i fråga skulle kunna
öfver-talas att uppträda på tiljan, »när de
ändå på lifvets stora och allmänna teater
dagligen spela för allas ögon, utan
betänkande; hvarföre skulle de undandraga
sig att göra det en eller par gånger
i veckan på en mindre skådeplats, där
deras skicklighet mera både roar ocn
gagnar», cch entusiasmerad af det
perspektiv, som han ser vidgas för sina
ögon, säger sig denne insändare förutse,
att finnarna på detta sätt inom kort skola
hafva den fullkomligaste teater i Europa
och komma att »i en så lysande och
viktig idrott kunna förmörka själfva
Paris». Han skådar i andanom, huru
främlingar strömma hit från alla sidor för
att undra och lära, »hvilket tillika kunde
blifva en källa till nationel vinst och ett
medel till att stoppa den ohyggliga
underbalance, som nu trycker vår stads
utrikes handel!»
Men ingen af skådespelarna på lifvets
»stora och allmänna teater» lyssnade till
insändarens sangviniska upprop. Väl
fick Åbo ett eget teaterhus redan 1813
och Helsingfors ett dylikt 1827, men
om egen, stående teater var icke fråga.
Skådebanan i Helsingfors invigdes af ett
tyskt teatersällskap, och under ett
decennium framåt taltes pä Finlands
förnämligare scener mera tyska än svenska,
såsom ock ännu långt senare talrika
tyska skådespelareband från Reval och
Petersburg gasterat i Finland. Dock fingo
de på långt när icke en så fast fot här
som svenskarna, emedan, såsom i en
artikel om teaterförhållandena i början på
50-talet i »Litteraturbladet» betecknande
säges: »Bildningen hos oss är svensk
öfverallt utom i Viborg!»
Ju utmärktare de gasterande svenska
skådespelarna voro, och ju längre tid
de uppehöllo sig här, desto större blef
emellertid intresset för att åstadkomma
en stående teater. Allt sedan 50-talets
början hålles idén om en sådan vaken, ’
och den som varmast förfäktade denna
idé, Fredrik Cygnæus, hade därjämte
ständigt i ögnasikte möjligheten att denna
stående trupp skulle genom att
småningom rekryteras med inhemska medlemmar
blifva fullkomligt nationel. Man kan
räkna existensen af ett stående
teatersällskap i Helsingfors från 1862; men
trots alltjämt uppdykande yrkanden, trots
teaterskolor och tidtals relativt talrika
engagemang af inhemska skådespelare,
har svenska teatern i Helsingfors ännu
icke lyckats realisera det ideal, som
före-sväfvade Cygnæus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
