Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Berg. Af Valdemar Langlet. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berg.
401
för ett sinne, som älskar det stora och
det enkla. Nu faller kvällsskuggan
på och ger mjukhet åt allt. »De sju
bröderna» heter en taggig bergsrygg,
som reser sig på andra sidan om en
flere tusen fot djup, mörk dal; lik ett
jättestort hafsvidunder med taggig
ryggfena står den emot en ljus himmel.
Stjärnorna tändas långsamt, ett och
annat ljus brinner djupt därnere i dalen;
i ett otal spetsiga krökar går vägen fram
och sänker sig blott några hundra fot på
en half timme. I djupet strömmar en bred
flod. Den flyter lugnt fram; det är Kura,
som gjuter sitt vatten i Kaspiska hafvet.
På motsatta bergssluttningen skymta i
afsatserna mörka skogar och ljusa åkertegar.
Månen stiger upp och kastar sin
silfverglans öfver allt, och mot dess
skimmer stå de små stugornas ljus så
underligt matta och röda. Rundt omkring
höjer sig ånyo en vegetation: först små
barrträd, så buskar, så hela lunder af
stora träd. Den stora, tysta ensligheten
bland de höga bergen är snart glömd;
Ord och Bild, n:e årg.
här möter på nytt samma rikt brusande
lif som på norra sidan — nej, ett ännu
rikare, ty här, i lä för nordanstormarna,
mogna drufvor och glöda röda rosor.
Transkaukasien öppnar välkomnande
sitt varma sköte med ljumma fläktar,
berusande dofter, ali rikedom som
sinnena begära och retelsen af en helt ny
värld. Och månen väfver sagoskimmer
öfver allt hvad inbillningen drömmer och
ögat tror sig se.
Den stilla Kurafloden flyter där så
blid, bergen ha fått mjuka, milda
konturer, som nästan förlora sig i måndagern.
Stationen vid Pasanaur ligger emellan
höga, jämna sluttningar, tätbevuxna,
liksom öfverdragna med en matta, och
erinrande om Donaus höga stränder eller
de Siebenbürgiska och Dinariska
alpernas yppigaste branter.
Nästa morgon vid uppbrottet ligger en
tunn, genomskinligt blåaktig töckenslöja
öfver nejden. Men ett gyllene solsken
lyser på topparna och smyger sig hastigt
utefter de mjuka sluttningarna, skingrande
26
»gatulif» i osset byn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
