Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Huru representationsreformen genomfördes. Af Emil Svensén. Med 16 bilder - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU REPRESENTATIONSREFORMEN GENOMFÖRDES.
527
med skäl finner vara att bygga allt för
mycket på tron allena. Men motstån-
darna å sin sida sparade icke på hemska
svartmålningar och olycksprofetior, som
aldrig gått i fullbordan, medan de där-
emot glömt bort att profetera om olä-
genheter, som verkligen inträffat. Som
en röd tråd går genom deras tankegång
fruktan för, att den blifvande första
kammaren icke skulle vara i stånd att
bereda tillräckliga konservativa garantier.
I fråga om ett af 1840-talets reformförslag
hade en adelsjunker föraktligt uttalat, att
man icke borde tala om första och
andra kammaren, utan om första och
andra pörtet. Alldeles samma anda går
igen i de farhågor, som reformens för-
nämste motståndare grefve Henning Ha-
milton uttalade, om ock i mera urbana
ordalag, då han yttrade: »Att i den
första kammaren åt den andra få en
jämlike har också verkligen lyckats, ty
man skall ej lätteligen kunna se, hvilken-
dera af tvillingarna är det äldsta barnet
och därför förtjänar namnet af den första.»
Erfarenheten har, som vi veta, icke gif-
vit den ädle grefven rätt. En annan af
reformens ifrigaste motståndare, grefve
Eric Sparre, förklarade också några år
efteråt, att han blifvit fullständigt om-
vänd, sedan han fått se, huru ypperligt
första kammaren blifvit sammansatt.
Det skulle föra oss alldeles för långt
att ens i kortaste sammanfattning göra
reda för de förnämsta yttranden, som
fälldes under dessa märkliga fyra dagar.
Utrymmet tillåter endast några knapp-
händiga antydningar öfver sådana utta-
landen, som på sin tid synas väckt största
uppmärksamhet, kanske lika ofta genom
sin fyndighet och slagfärdighet som ge-
nom innehållets djup.
Den förste talaren var Louis De Geer
själf. Efter att ha gifvit allt möjligt er-
kännande åt sina motståndare, slutade
han: »Jag vet att om ridderskapets och
adelns öfvertygelse vänder sig till för-
mån för förslaget, så skall icke brist på
känsla för fäderneslandets kraf hindra
ridderskapet och adeln att vinna den
svåraste af alla segrar — segern öfver
sig själf.» Kärnpunkten i detta anför-
ande var emellertid, att ingen väl kunde
föreställa sig, att ett af regeringen fram-
lagdt förslag, som vunnit två stånds näs-
tan enhälliga bifall och så varmt under-
stöddes af den allmänna meningen, skulle
öfvergifvas därför, att det möjligen en
gång förkastades af en knapp majoritet
i ett eller två stånd. Denna tydliga för-
klaring, att regeringen, om förslaget nu
förkastades, skulle framlägga det ånyo,
väckte mycken ond blod bland dess mot-
ståndare, och Henning Hamilton tillät
sig med anledning däraf använda följan-
de bild: »I ett hus bodde fyra familjer
i hvar sin lägenhet; de lefde i fred och
endräkt, och alla kommo de väl öfver-
ens. De två familjerna växte till, blefvo
trångbodda och begärde större utrymme.
De båda andra sade icke nej härtill, utan
ansågo sig endast berättigade att öfver-
enskomma om villkoren. Men huset hade
en vice värd, och medan underhand-
lingarna pågingo, satte han eld på huset.»
Den hetlefrade Treffenberg tillade, att
vice värden nog skulle finna, att han
gjort upp räkningen utan värden. De
Geer genmälte, att de fyra familjernas
trefnad väl icke måtte varit så fullstän-
dig, och inlade en kraftig gensaga mot
grefve Hamiltons sätt att beteckna ho-
nom som mordbrännare. Detta föran-
ledde naturligtvis den senare att slå sig
för sitt bröst och högtidligen förklara,
att han visst icke menat mordbrand,
utan ovarsamt antändande af vådeld.
Utrikesministern grefve Manderström ha-
de anmärkt, att ehuru af hvarje ljus
kan blifva en brand, förefinnes dock in-
tet skäl att fortfarande sitta i mörkret,
därför att man kan befara, det ljusets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
