Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Henrik Ibsen. Af John Landquist. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK IBSEN.
333
Veøf
IBSEN I SITT SKRIFRUM I KRISTIANIA.
för att visa hur outvecklad fru Solness
var, låter henne berätta, att hon ännu i
början af äktenskapet lekt med dockor,
så tolkar L. dockorna som »barndomens
till nutidens lif hemligt räddade ideal».
Detta — och ännu mycket mer — har
Litzmann föreläst vid tyska universitet.
Sådana herrar sakna organ för att
förstå konstens art af symbolik, de inse
ej dess typiska lifsenkelhet och att den
i första rummet omedelbart menar just
hvad den framställer. Hos Ibsen falla
ej symbolen och bilden utom hvarandra,
utan de ha blifvit ett, symbolen lefver
som själen i bilden. Ibsen är full af
problem, men det är ödes- och
lifs-problem, och de låta sig icke utan
vidare öfversättas i det fattiga och urblekta
filosofspråket. Det är också individuella
problem, de gälla icke hvem som helst.
Så behandlar »Når vi döde vågner» ett
för Ibsen individuellt problem; andra ha
kanske löst det lättare — isynnerhet
de, som icke ha något kall. Det kan
aldrig nog starkt framhållas, att Ibsen
tänker med människo}’ och icke t. ex.
med unga ärelystna tyska etikers
afhand-lingstermer. Hans senare dramer äro
icke mer symboliska än hans tidigare.
De äro nämligen alla symboliska. En
diktad människa låter också i viss mån
använda sig som ett allmänt begrepp —
i högre grad ju mer allmänmänsklig och
betydande diktarskapelsen är. Det är
detta, att Ibsen i alla fall framställer
något allmäntillämpligt och allmängiltigt
och att hvar hfslefvande replik hos honom
har ett perspektiv, en tankens,
undermeningens fördjupning, som den gläder
sig åt att se, som kan se i det
förtegnas fjärde dimension — det är det som
gör, att vi inför ett drama af honom
alltid hafva intrycket af en mäktig ande,
som hvälfver sig öfver och bakom
stycket. Detta kan icke uppnås genom
någon teknik, och det skiljer honom från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
