- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
658

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AUGUST BONDESON.

Af KLARA JOHANSON.

Med 4 bilder.

färda dödsattester kunde de duga, men var
det på allvar fråga om hälsans återvinnande,
så vände man sig till högre auktoriteter
som Kungsbackakäringen och
Slöingesmed-san. August ljuger nog inte, när han
förtäljer, hur morbror Elias,
Köingegästgif-varen, gratulerade honom till kandidatexamen
med en för fakulteten särdeles nedsättande
historia.

Jag håller dock alis icke för otroligt,
att August Bondeson blef en förträfflig
medicus. I högre grad än flertalet kolleger
bör han ha ägt gåfvan att uppfriska själarna
— när han ogeneradt manade en bleksiktig
ung Göteborgsdam: »Ät, däga!» eller
störtade ut i köket för att härja i pigornas
byråar efter gammalt vistryck, torde
sjukatmosfären ha lättat något.

Redan i nedre sjunde klassen af
Göteborgs elementarläroverk föll den ljushufvade
Vässigepojken för diktarskapets lockelser
och publicerade på eget förlag ett grönt
litet häfte, Knäppar på lyran. Han har
själf hjärtlöst skojat med denna debut, och
skral var den förvisso.

Snart var han dock inne på sin rätta
väg. I Uppsala blomstrade den fruktbara
vetenskap, som med ett tafatt nödfallsnamn
kallas folklore, och medicinaren Bondeson
blef en af dess hänfördaste och helt visst
lyckligaste idkare. Det är alldeles inte
något enkelt handtverk att ströfva kring på
landsbygden och samla upp traditioner från
folkets läppar. Det fattar enhvar som har
sett bönder på nära håll. Osläckligt intresse,
oslitligt tålamod, psykologisk täkt fordras.
Men det räcker icke på långt när.

lUDET om August Bondesons död
kunde icke väcka någon plötslig
landssorg. De som värderade
honom hade träffats af skilsmässans
smärta redan ett par månader tidigare, när
hans själssjukdom bröt ut, och då han helt
gick bort, stod han sålunda på förhand
inregistrerad bland de saknade. Det
ögonblickliga eftermälet blir i sådana fall gärna
litet matt och knapphändigt. Men än
sedan — kransarna på kullen, om de läggas
friska eller dufna, vara endast till kvällen,
och nästa dag är blomsterhandlarens
räkning det solidaste minne af dem som står
åter.

Sedan blir det söcken och bouppteckning,
och det utransakas, om den aflidne redligen
förvaltat sitt pund till arfvingarnas fromma.
Den man det här är fråga om har lämnat
efter sig värdesaker, fler än de flesta tro
och dyrbarare än deras glanslösa utseende
låter påskina.

Af August Bondesons biografi känner
jag icke stort mer än de officiella data, och
sålunda är jag ur stånd att reda ut hur
det kom sig, att denne son till en
landt-skomakare slog in på den medicinska banan
— en ovanlig karriär för allmogens barn.
Den tiden åtminstone var man icke mycket
begifven på utlärda läkare i
Hallandsbygderna — »här på trakten bruka vi aldrig
hämta dem, förrän själen sitter i ganerna
och ska till att flyga sin väg», förklarar
båtsman Anckar i Kröplinge. Till att ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1906/0714.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free