Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur bokmarknaden - Af Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iSHBiUlll HlÉKlI [ i«Mli liiiSiMill
1 iaillll
■^———^—Jgihvl
UR BOKMARKNADEN
John Landquist: Filosofiska essayer, Albert
Bonnier, Stockholm.
JTT FÖRA den vetenskapliga
filosofiens sträfvanden och vinster ut
bland en större bildad allmänhet
är en uppgift för unga
vishets-älskare lika värdig som svår. De ha
oftast den ena af tolkningskonstens
förutsättningar: personlig hänförelse, men sakna den
andra: förmågan att underordna sig under
den tänkare, den tankebyggnad de tolka.
De brinna af lust att bekänna, bekämpa,
öfvertala, därtill och ännu mer att skrifva
vackert och intelligent om allt i världen.
Felet i hr Landquists bok, det första
som faller i ögonen, är just att han
meddelar för litet känning af och aktning för
den rena filosofiens arbetssätt. Satsen:
bevis äro till för att stödja svaga satser, får
väl ej tas på allvar, allrahälst som förf.
omedelbart efter gör aktningsvärda försök att
krossa Kant med bevis; men han intalar
sig väl ej, att den benägna läsaren i
allmänhet märker detta? Han vill blott under
vissa villkor med en psykologisk tolkning
godkänna Spinozas ord om sanningen som
sitt eget enda bevis, som själflysande. leke
dess mindre använder han med föga
märkbar ironi satsen mot Kant, och det ligger
i hela hans sätt att tänka en frestelse att
medels frikostigt bruk af än oemotsägliga
än blott oförskräckta utsagor alltför lätt
komma ifrån sakens bevisning såväl som
dess utredning.
Det är olyckligt, att detta fel skall
framträda skarpast i första essayn »Om det
irrationella i lifvet», ty det är alis ej så
förhärskande i boken som man däraf drifves
att tro. Redan den följande uppsatsen
»Religion och natur», är starkare, och i
de därpå följande »Tiden» och »Om
tänkandet med känslan» går han med verklig
ifver spörsmålen på lifvet, behandlar äldre
och nyare litteratur öfver ämnet, utreder
och granskar samt vinner resultat, hvilkas
nyhet och hållbarhet jag ej är nog fackman
att bedöma, utan blott som lekman kan
finna själflysande — hvilket här äfven är
fallet med författarens filosofiska begåfning.
Den ligger särskildt åt det psykologiska
hållet. Han har en blick för det verkliga,
en glädje öfver allt mänskligt och allt
naturligt, som lär honom att ej förakta
erfarenhetens tankevärde, medan han samtidigt
har tillräcklig kärlek till idéerna för att ha
dörren öppen till den nutida rationalismens
vishetsboning. Det finns en grund af
sundhet i hans tänkande, som ger hans
omdömen ett vackert drag af naturligt frisinne.
Han älskar all världens vackra ting och
tankar och älskar dem för mycket för att
i öfvermodigt förbiseende af de andra fästa
sin själ vid endast ett. Tyvärr är kärlek och
därtill måttligt trogen kärlek otillräcklig som
kunskapskälla. Hr Landquist begår ej sällan
visserligen obetydliga, men dock olämpliga
misstag på flera af de områden, tran hvilka
hans bilder och exempel hämtas. Det var
icke Loke utan Tor som brottades med
jättekvinnan Elia (s. 113). Det är icke
bokstäfver man hör (s. 81) utan ljud, och
visserligen har ort lika många bokstäfver som
rot, men blott två ljud. Så t. ex.
upprepar han två gånger med säker min den
gamla satsen om romantikens
verklighetsflykt och brist på vilja. I Sverige
åtminstone har väl icke någon litterär riktning
satt in ett så hänfördt arbete på sin egen
samtids omdaning som nyromantiken.
Samma flyktighet visar sig på det filosofiska
området i en brist på samstämmighet med
sig själf, som dock öfvervägande ligger på
ytan, i uttryck och utformning, och äfven
i detta fall ej får öfverdrifvas. Hr Land-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
