Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - "Det går an". Dess litteraturhistoriska förutsättningar. Striden om dess tendens. Af Karl Warburg. IV—V. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I07
sig. Men det var helt visst icke
Almquists mening. Det framgår bl. a. af
den roman som följde närmast efter »Det
går an»: Amalia Hillner, om man rätt
undersöker hvad Almquist menat med
den. Den behandlar en mans kärlek
till två kvinnor, hvilka båda äro hans
hustrur, ehuru hän trott den ena vara
död när han äktade den andra.
i sin korrespondens med
Sturzen-Becker förklarar Almquist grundidén i denna
roman utgöra det psykologiska faktum
att en person kunde älska flere än en
på en gång och göra det »på ett
himmelskt, varmt och rent sätt», ehuru man
vanligen antagit den polygamiska
kärleken vara oren. Dock erkände han
detta vara en så revolutionär idé, att han
vore rätt tacksam för att Sturzen-Becker
i sin recension icke framställt denna
grundåder!
Och i ett bref några år senare till
Vendela Hebbe uttalar han några ganska
sofistiska tankar om det oberättigade i
svartsjuka, hvilka äro belysande nog.
Intet i världen vore så ogrundadt —
heter det — som talet om kärlekens
obeständighet. Här kommer han in på
svartsjukans problem och vet med sig,
att han säger något oerhördt djärft.
Svartsjukan - berodde på att man hade
en materiell föreställning om själen.
»Om en person har en summa stor ioo
Rdr och däraf bortger 50 så återstår blott
50, — — — Men detta gäller ej om andlig
egendom — — — Om personerna N. och O.
älska hvarann och N. märker att O. också
älskar P., blir han haj, blir hvad man kallar
svartsjuk» —–Men »det kommer sig däraf att
N. hyser den tanken att då O. älskar P. så
förlorar O. något af den kvantitet kärlek dess
hjärta äger, och att således ?nindre och kanske
slutligen intet blir kvar åt N. Det är denna
materiella föreställning hos N. (och alla
svartsjuka) som är falsk. O. förlorar genom sin
kärlek till P. ingenting, och kan hafva fullt upp
lika sä mycket (och stundom mera) kvar af
kärlek åt N. oaktadt sin kärlek för P. Förstå vi
denna lära med alla sina följder, så är det slut
med all svartsjuka, och kärleken ändå kvar.»*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
