Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Vilse på fjällen. Af Emil Stumpp. Med 5 teckningar af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VEMDALSFJÄLL FRÅN NÄS FÄBOVALL (HOFDE).
mosskägg, vajande som sorgflor. Snön
lyser ej längre, och som gråa isjättar
hota fjällen. Afstånden, för ögat så
korta, bli längre och längre, hela
naturen vidgar och sträcker ut sig;
ele-menterna råda här i sin obrutna kraft.
Blott med oerhörda ansträngningar tar
jag mig fram, marken är hård och hal,
blåsten ökas mer och mer.
Skymningen bryter in, då öppnar
sig en dal till vänster, jag kommer på
en fjällsjö, inbäddad mellan väldiga
bergmassor. En blekgul strimma vid
horisonten kastar ett sista ljus, då ser
jag tydligt fjälltoppen framför
några stugor, hvilkas regelbundna tak
skina i sitt hvita snötäcke.
Jag börjar klättra opp. Allt
brantare och högre! Bindningen på
skidorna sönderslites, en staf rullar ner. Det
blåser bitande kallt! Intet fotfäste,
skaren är hård som is. Jag glider —
uppför igen. Bakom klippblocken har
vinden blåst samman snödrifvor, så
mjukt och varmt! — Nej, det är farligt
att ligga här, vidare, högre upp! —
Jag stannar. Framför mig, brant och
obetvingbar, en stenvägg. Och
stugorna, som jag väntade — finns inte...
Mörk och tyst är natten. Bakom
ett fjällutsprång gräfver jag mig ner
i snön. Här blåser det mindre. —
Skall jag öfverlefva natten, så här i
min tunna dräkt, dödstrött ? —
Det blir långt, så långt! — Vilda
drömmar jaga hvarandra, snön täcker
mitt ansikte. Stel är kroppen. Det är
så kallt! —
Mörkrets tunga slöja blir
genomskinligare. Jag reser på mig.
Stapplande och osäkra äro rörelserna. — Ner
på sjön igen! —
Jag kan knappt förstå, hur jag
kunde komma upp här i går kväll. Så
brant! — Försiktigt! — Jag glider,
och i rasande fart bär det utför. Jag
klarar mig, men skidorna äro afbrut-
na -.
Hur skall jag komma fram? :—
Hvart skall jag gå, hvar finns
människor ? —
Sjön tar slut. En annan tar vid.
Bara snö, en stor öken! Jag vågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
