Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Från Stockholms teatrar. Af Sigfrid Siwertz. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hillberg ha förstått sin uppgift. Hvilken
stillsam och klok replikens mästare är han
ickel Hans sultan var en verklig sultan
ur Tusen och en natt. Turbanen var skön
som Harun-al-Raschids, och hans skägg var
mjukt och böljande som profetens.
Styckets uppsättning var för öfrigt
synnerligen vacker och dyrbar, och bara den
borde ha lockat långt fulltaligare publik.
Nästa program upptog Knut
Micha-elsons lilla Bellmans-stycke En
aftonstund på Tre Liljor och August
Blan-ches alltjämt odödliga fars Ett resande
teatersällskap. Inom ramen af den
förras smakfullt arrangerade anekdot ljuder
bellmanssången vacker och kanske blott
en smula för elegisk från herr Palmes
läppar. Ridån sjunker midt under den
allra sirligaste menuett, och vi sitta där
åter i vår svarta begrafningselegans i
klasskampens århundrade och stirra
misstänksamt på hvarandra.
August Blanche, för hur många är han
ej ett af de allra bästa barndomsminnena!
Tillsammans med Scott, Marryat och
Cooper strålar han på pojkårens
lånbiblioteks-parnass. Handen på hjärtat, gamle
fin-smakare, har du någonsin haft så roligt,
som när du låg vaken olofvandes och läste
»Sonen af söder och nord»? Den ädle,
den oförglömlige Armand Cambon! .. .
Du blef litet äldre och fick en vacker dag
komma på den gamla teatern vid
Kungs-trädgårdsgatan. Du kände första gången
lukten af det torra teaterdammet, stirrade
i andlös väntan på ridåns falska
sammetsskiftningar. Ändtligen gick den upp
för »Hittebarnet» eller »Herr Dardanell och
hans upptåg på landet» eller allra bäst »Ett
resande teatersällskap». Du hade den
första obeskrifliga förnimmelsen af teater,
skådespel, stora, sköna skådebröd för sinnets
bottenlösa nyfikenhet. Du kände för
första gången den väl turnerade replikens,
det knepiga rimmets charm, befrielsen i
konstens bastanta själfironi. Detta blef
första ledet i en oändlig rad af farser,
som småningom satte i ditt sinne
stadsbarnets aldrig helt bortblåsta ytskum af
lätt munterhet.
Herr Personne var samme Sjövall som
fordom. Det är mycket teater i honom,
och han passar om något att spela
teaterdirektör. Han förefaller att aldrig ha
andats annat än i kulissdammet, aldrig ha
Fot. F. Flodin.
GÉRDA LUNDEQVIST SOM TORA
PARSBERG.
rört sig annat än på de sluttande tiljorna.
Det är hos honom något precist, väl
arti-kuleradt, galliskt säkert som ger salongen
en behaglig känsla af trygghet.
Allt som allt, denna kväll var angenäm
i sin blygsamhet. Man hade den sällsynta
förnimmelsen att verkligen befinna sig på
en svensk scen. Något spelades, som var
gjordt för oss, som ej kunde göras lika bra
eller bättre annorstädes.
Dramatiska teaterns senaste nyhet var
heller ingen nyhet. Paul Lange och Tora
Parsberg, Björnsons stora politiska
nyckeldrama, har som bekant förut spelats på
Svenska teatern. Nu har det, som rättvist
är, med Gerda Lundeqvist flyttat öfver till
Dramaten.
»Paul Lange och Tora Parsberg»
mäter sig i intet afseende med de största
tragedierna, de som med omutlig stränghet
blotta tillvarons eviga begränsande och
förintande lagar. Jämför blott stycket
med Rosmersholm, med hvilket det ju äger
några yttre beröringspunkter. Det senare
dramat ger en långt svalare, men äfven
långt djupare känsla — det underminerar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
