Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Från Stockholms teatrar. Af Sigfrid Siwertz. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning. Fröken Anna Flygare spelade med
gnisslande bitterhet den kvinnliga
motpartens och medfångens supplerande roll. De
plötsliga, krampaktiga lidelseutbrotten midt
i den kvafva dödsstillheten voro af
beklämmande verkan. Öfriga rollinnehafvare
lyckades någorlunda hålla sina ofta svåra
repliker uppe. Endast hr Gösta
Gustafsson i den stackars förälskade löjtnantens
skepnad var nära att med ofrivilligt löje
störta hela detta sorgens torn i spillror.
Svenska teatern inledde sin något
försenade säsong med Kungen, en komedi i
fyra akter af herr S. A. de Caillavet,
Robert de Flers och Emanuel Aréne.
Frankrike måste vara ett oerhördt
socialt avanceradt land, när äfven diktarna
så kunna slå sig tillsamman. Där har man
för länge sedan öfvervunnit vår knarriga
individualism. Hur länge få vi månne
vänta, tills man får se ett drama af
Strindberg och Per Hallström eller en komedi
af Nordensvan och Fastbom? De franska
dramatikernas starka ekonomiska
sammanslutning är kanske en bidragande orsak till
det intellektuella samarbetet, hvars fördelar
ju genast falla i ögonen. Ett stycke af
tre kvicka karlar blir naturligtvis tre
gånger så kvickt, som om det vore af bara
en. Jag erinrar mig i samband härmed,
hvad en ung fransk dramatiker af semitisk
härstamning med berättigad stolthet
svarade, när man envisades att tala om konst:
Förlåt min herre, dramatiken är ingen
konst — den är ett yrke! .. .
Kungen är ett godt fabriksarbete,
elegant om också ej så hållbar maskinsöm.
Det är barnsligt att gå och envisas efter
handarbete. Här är fråga om politik, och
i politiken räknar man med grupper och
typer, ej med människor, som ju
visserligen blott den enskilde kan sätta ihop —
ett lönlöst och föråldradt knåpgöra, hvilket
absolut inte lönar sig i solidaritetens och
trusternas tid. Individen är framför allt
ett socialt faktum, och man kan inte
begära, att folk skall intressera sig för hans
små egenheter annat än som en mätare
på den dumhet och inskränkthet, som
göra det möjligt att föra honom
bakom ljuset och bruka honom i partiets
tjänst.
Den roligaste bland alla mannekängerna
i »Kungen» var inte majestätet själf med
sin en smula långtrådiga rotvälska utan den
Ord och Bild, l8:e är g.
Fot. Jæger.
GUNNAR KLINTBERG SOM FRANZ MOOR
I »RÖFVARBANDET».
andre matadoren, konservfabrikanten, mång
miljonären, socialisten och deputeranden
Bourdier, Frankrikes nye »homme politique»
som tar emot sina valmän pr grammofon,
köper sig en skön älskarinna, blir
bedragen både af henne och frun, som den
erotiskt företagsamma kungligheten tjusat, och
slutligen för priset af dessa dubbla horn
gravitetiskt klifver in i sitt glada lands
regering.
Herr Arehn som Bourdier var ett enda
härligt fjädrande äckel, ett monument
öfver fräckheten och dumheten på en
piedestal af förfalskade konservburkar.
Svenska teatern passade på att fira
hun-drafemtiårsdagen af Friedrich von Schillers
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
