- Project Runeberg -  Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 /
658

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Från Stockholms teatrar. Af Sigfrid Siwertz. Med 4 bilder - »Flickan från Antium». En grekisk originalstaty från fjärde århundradet f. Kr. Af Lennart Kjellberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

födelse med att spela hans ungdomsdrama
Rofvarbandet, lämpligt som en blodigare
och bastantare anrättning efter de tre
franska mästerkockarnes lätta vol au , vent.

Schiller är hvarken det första eller det
sista af de unga genier, hvilkas yrvakna
protest mot omgifning och samhälle lades
i fribytares och upprorsmäns mun. Karl
Moor har många bröder och kusiner, och
alla ha de samma stora gester och samma
mörker i blicken — alla utom skarans
ledare, den ljuse och faste Götz von
Ber-lichingen. Är Hugos Hernani den
enfaldigaste i den stora brödrakullen, Byrons
Korsar den bittraste, Ibsens Catilina
kanske den förfarnaste, så är Karl Moor den
mest förvildadt ädla och oresonliga. Han
är obeskrifligt tysk i sin goda viljas
bråkighet och brist på smak. Han pöser af
en romantik som simmar lik en yfvig fradga
öfver det förträffliga niirnbergerölet. Han
fjädrar af denna germanska idealism, som
går på i ullstrumporna och sju gånger
tappar fotfästet på jordens slingrande stigar
och ramlar ner i det löjliga, men ändock
kanske slutar med att eröfra världen — i
synnerhet nu sedan den lärt sig att gå i
noggrann marsch.

Frans, det svarta fåret, har sällsamt nog

absolut ingen beröring med sin broder Karl.
Han måtte vara en sydländsk bortbyting
i den, förträffliga familjen Moor. Han är
en kall, slug, smidig och hänsynslös skurk,
en Cesare Borgia utan all skönhetens
förföriska glans. Ändock är han kanske
styckets antagligaste figur, väl därför att han
är den, som Schiller stod helt fri ifrån och
kunde ge plastiskt. Och så ha vi ju sedan
gammalt lättare att tro på det onda än
det goda.

Annars har Schiller i sin rödkindade
ifver försökt det omöjliga sju gånger på
hvar sida, och man måste vara tysk eller
åtminstone professor i litteraturhistoria för
att helt igenom förblifva allvarlig.

Det är icke den lättaste sak för en
skådespelare att uppbära ett så halsbrytande
patos. Herr Svennberg som den ädle
röf-varen var ståtlig att skåda och deklamerade
smakfullt, men lyckades dock icke alltid
att göra det otroliga troligt. Herr
Klintberg hade en god mask och spelade med
stor energi och riktig historisk uppfattning
den elake Frans . . .

Uppsättningen var fullt värdig det gamla
berömda stycket, som trots allt har så
mycket att säga oss om hvad som lefde i
ungdomens sinnen under årtiondet före den
stora franska revolutionen.

► FLICKAN FRAN ANTIUM*

En grekisk originalstaty från fjärde århundradet f. kr.
Af LENNART KJELLBERG

lYLIGEN gick genom pressen
en notis om ett
uppseendeväckande förvärf, som gjorts
af Museo nazionale i Rom.
En antik staty af ovanlig skönhet hade
af den italienska staten inköpts för 450,000

lire, ett ju i och för sig ganska respektabelt
pris äfven för ett första klassens
konstverk, men som dock icke ens utgör hälften
af den summa, som från amerikanskt
håll för samma staty bjudits den förre
ägaren, furst Chigi. Italien och hela det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1909/0713.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free