Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Weimar till Stockholm för hundra år sedan. Ett blad ur Amalia von Helvigs Historia meddeladt af Anna Hamilton Geete. II. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN WEIMAR TILL STOCKHOLM FÖR HUNDRA ÅR SEDAN 165
louise von imhoff. .tuschteckning af amalia von helvig.
ur den sist utkomna boken eller
broschyren, diskuterade konst, poesi och
filosofi eller gjorde musik. En afton
till-bragtes hos Zelter, där en brorsdotter
till honom med »änglastämma» föredrog
hans nyaste kompositioner, bland hvilka
de ännu icke offentliggjorda melodierna
till Goethes »Götz» väckte särskild
förtjusning. Dagen därpå åt man middag
hos Sander, som förevisade sitt stora
bibliotek och sina dyrbara kopparstick.
Med Brinckman som ciceron besöktes
porslinsfabriken i Charlottenburg och
Operahuset, hvilket Louischen ingalunda
finner så »brillant» som hon tänkt sig,
ehuru hon måste medge, att det är »större»
än teatern i Weimar. En annan gång
beser man — äfven under Brinckmans
ledning — Mon Bijou, där Louischen
framför allt fäste sig vid en märklig
salong — »alldeles rund och helt och
hållet inrättad som en trädgård; väggarna
äro målade som arkadiska landskap,
fönstren infattade i förgyllda spalierer,
klädda med vinrankor af måladt
järnbleck, rundt omkring stå landtliga bänkar
och i midten är en marmorbassäng med
ett springvatten, omgifvet af en verklig,
grönskande gräsmatta». Nästan med
vemod tillägger hon: . . . »Aldrig skulle
jag kunnat tänka mig, då jag såg den
vackra, goda drottningen i Ruhla, att
hon kunde hafva så underliga och
onaturliga idéer!-» — Den konstlade och
vulgära smak, som kunde finna nöje i
järn-blecksvinlöf och målade idyller, passade
tydligen ej i stycke med det ideal af hög
och ädel kvinnlighet, som Tysklands unga
döttrar gärna ville se förkroppsligadt i
Louise af Preussen.
Öfver hufvud taget var Louischen ej
rätt belåten med Berlin, trots alla
sevärdheter och alla intressanta
bekantskaper. »Jag vet ej hur det kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
