- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
33

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den knutna handen. Af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN KNUTNA HANDEN 33

pappas och mammas son. Och efter
det höga herrskapets medel inte räckte
till mer än att bo i eget hus, ha eget
ekipage och femdubbelt för många
tjänare, blef det mången gång klent med
kosten i palazzo Santarosa, och det
gjorde unga grefvens blod tunt och trögt
och syrligt. Ty han har nog till en
viss grad rätt, den där tyske
materialisten, som har sagt, att der Mensch
ist was er isst.»

»Ja, apropå det... skål!» sade jag
och fyllde hans tömda glas. »alla sua
salute h

^>Anzi... alla sua l — När man
därtill besinnar, att grefve Camillo hvarken
hade pengar eller sällskapstalanger eller
utseende nog att kunna bli någon
lysande sol inom Recanatis societet — han
var ju en liten smalbent herre med tunt
skäggfjun och såg ut, som om han alltid
höll på att tappa axlarna —, så
återstod just inte många andra utvägar för
hans otillfredsställda, inslagna ärelystnad
än att skaffa sig en vurm, en specialitet. . .
och efter han råkade bo i Recanati och
till och med genom modern var på
mycket långt håll släkt med familjen Leopardi,
så blef vurmen — Leopardi. Det kunde
lika väl ha blifvit snusdosor eller
porslinsgrisar eller oanständiga fotografier.
Nej, inte det sista, ty grefve Camillo
hade aldrig varit erotiskt anlagd — och
det var också en olycka, ty sådana
naturer bruka ha ett mustigt och hett blod
i ådrorna, som drifver dem framåt och
tvingar dem att göra sig gällande. Ja,
det låter kanske underligt af en präst
att tala så, men man kan ju inte göra
sig döf och blind för naturens lagar.»

»Dessutom är klockan öfver sju»,
inföll jag och fick till belöning se hans
präktiga, manliga ansikte skina upp af
ett stort, skälmaktigt och godmodigt
leende, som han måste dränka i vinglaset.

»Jag får säga, att den stackars grefve

Ord och Bild, 221a årg.

Camillo hade otur med den specialitet
han valt — eller som valt honom»,
fortfor don Raffaele. »Ty det var ju inte
nog att kunna Leopardi utantill från
pärm till pärm och slå omkring sig med
hans mest kolsvarta och grafluktande
paradoxer: — »Allt är intet» — eller:
»Vid vår vagga och på vår graf sitter
Förintelsen orörlig...» ty det ådrog
honom här i vår prosaiska stad mera
åtlöje än beundran eller medkänsla, och
det hände mer än en gång, att herrarna
på klubben roade sig med att reta
honom genom att citera hvad t. ex. vår
store diktare Manzoni sagt om Leopardi:
»Jag är puckelryggig och icke älskad af
kvinnorna, därför finns det ingen Gud».
Som sagdt, grefve Camillo skulle gärna
på ett mera effektivt sätt ha velat lägga
sin inbillade Leopardifrändskap i dagen,
t. ex. genom att ge ut en ny kritisk
upplaga af den store skalden eller
författa en biografi öfver honom med nya
uppslag och nya fakta. Men allt sådant
var ju tyvärr redan skrifvet, och det
oanvända material, som ännu finns kvar
hos familjens nuvarande chef, grefve
Giacomo, är absolut oåtkomligt, det
sparar han på för att hans egna
afkomlingar allt intill tredje och fjärde led
skola ha några otryckta manuskript af
den store att lämna ut och därigenom
ge ättens bleknade ära en liten
uppför-gyllning då och då. Grefve Camillo var
inte så nära släkt, att han kunde komma
med några anspråk i den vägen. De
broschyrer om Leopardi han det oaktadt
knåpade ihop fick han tillbaka från
förläggarna, emedan de inte innehöllo något
nytt.

Då kom han på den idén att skrifva
en bok om »Leopardi och kvinnorna»,
men då han för att samla stoff gick
omkring i de bondfamiljer, som
härstammade från den Teresa eller den Nerina,
om hvilka den kärlekskranke skalden skrif-

3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:53:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1913/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free